Röt precis till sambon att han skulle sluta säga "ja" till allting. Och han skojade bara med mig.Igår var jag ilsken för nåt annat. Som jag inte ens minns idag. Jag HATAR mens. Låt mig bara få komma i klimakteriet så det är över någon gång. Det nyttar ju ändå inget till att må dåligt, ha ont och drabbas en gång i månaden. En av livets orättvisor.

Det är så härligt att se sambon! Han har verkligen tagit tag i hela adoptionstanken och jag känner mig inte så ensam längre. Tror faktiskt att han tänker och undersöker mer än jag själv gör. Han har fixat tid för första samtal på Familjerättsbyrån. Vi har inte riktigt klart för oss vad samtalet ska leda till eller om det helt enkelt är starten för hemutredningen. Vi får se. Huvudsaken är att vi är på banan.Har också insett att vi kommer att behöver ha ett högre medgivande än vi egentligen skulle vilja ha. Är lite rädd för skador på barnen. Speciellt har barnen från baltiska länder ofta föräldrar som missbrukat under graviditeten och som gett dem bestående skador. Inte helt ovanligt med ADHD. Jag önskar så innerligt att Kina hade kunna vara aktuellt för oss. Men vi är för sent ute...

Idag ringde sambon till Familjerättsbyrån för att höra hur lång tid det kommer att ta för att sätta igång en hemutredning. Vi fick tid redan den 27 februari!!!Föräldrautbildning 2-3 + 16-17 mars.Nu ska vi bara hinna gifta oss också.... Jisses.

Nu har jag äntligen haft kraft att ta tag i adoptionsfrågan.I onsdags fick vi brevet som befriade sambon från ångest angående belastningsregistret. Han blev som en ny människa. Dessvärre var jag på väg att bli sjuk så min energinivå var låg. Sedan däckade jag i halsont och först igår var jag pigg nog att fundera vidare på vilken organisation som vi ska anmäla oss till. Sambon har redan funderat och som vanligt så tyckte vi likadant; det blir Adoptionscentrum för att de förmedlar så många adoptioner och BFA för att de är trevliga och har Polen + Litauen. Vet inte varför Polen och Litauen känns bra, kanske beror det på den där äldre familjen som adopterade 3 syskon som var på TV. De organisationer jag pratade med igår tyckte vi skulle ha medgivande upp till 4 år för att ha ett bra utgångsläge.Nu återstår bara föräldrautbildning, giftermål och hemutredning. Inte så bara men det känns i alla fall bra att vi är igång. För övrigt vill jag må bättre snart. Är trött på halsont, huvudvärk och däppt näsa. Men ju längre jag är sjuk desto längre låter jag bli cigaretterna. Och DET är ju bra. Ska jag kanske äntligen bli avvänjd?