Fest med jobbet igår kväll. Jag fick äntligen tyst på min, sedan 20 år tillbaka, kollega, som alltsedan jag träffade sambon ägnat sig åt drastiska spekulationer om huruvida vi ska bilda familj. När den sedvanliga kommentaren kom så tittade jag på honom och sa "men du, jag kan ju inte få barn!". Det blev precis knäpptyst. Alla kände sig förmodligen ganska besvärade utom jag. Min nöjdhet visste inga gränser när jag såg att han blev helt svarslös. Sedan satte jag i halsen och fick inte njuta mer. Freudiansk felsväljning? Men ändå! Min coolhet inför att faktiskt säga orden kändes bra. Är det så det känns att acceptera sin barnlöshet?I övrigt blev det många skratt, på tok för många cigg, diverse drinkar och smicker. Strosade förbi ett gubbgäng som var på galej. De tittade värderande på mig och sa "Hon är helt ok. Hon är nog singel". Jag blev faktiskt lite mallig... (jaja, man är patetiskt...). Det känns bra att få en tomtestämpel i rumpan där det står "OK". Även om tomtarna var ganska onyktra och på tok för gamla för att deras åsikter egentligen skulle räknas. Undrar om det stämmer att män tycker att tjejer är snyggare och snyggare ju fullare de är... Det kanske ligger något i det där med "här är 500 spänn. Sup mig snygg".... Äventyrsgolfen var ganska farsartad och vi fuskade friskt. Fast det straffade sig direkt för vissa. Som för Björn som promenerade rätt ner i en vallgrav. Det såg urbota dumt ut och föranledde kaskader av skratt. Alla fick misstänkt fina resultat så förmodligen var vi inte de enda som fuskade. Men det är lite jobbigt att inte vinna trots att man fuskat. Det är ju liksom vinsten som är vitsen med att fuska... Jag fick eskort hem av sambon kring midnatt. Resten av gänget hamnade sedermera på en gayklubb i stan. Ibland är det skönt att vara präkto.Idag har jag handlat present till Geijersgänget. I en butik på Caroli som har alldeles ljuvliga barnkläder. Jag känner mig helt sjuk när jag är där och i den stunden skulle jag kunna kidnappa vilket barn som helst bara för att klä den stackaren i svindyra kreationer. Men ack så sött. Danskt rakt igenom tror jag. Danskarna är ena fenor på det där med kläder i min smak.Sedan lämnade jag sambon i soffan och for till Åkarp för att köpa jord. Stackars sambon har blivit förkyld och jag försöker hålla mig undan. Vore typiskt mig att dra på mig värsta förkylningen till bröllopet om en vecka. Är oerhört nöjd med mig själv eftersom jag planterat om ALLA blommorna i uthuset. Åh vad jag är duktig.Stötte på en kund som också ska bygga hus i våra trakter. De hade fått avslag på 2 (TVÅ!) förhandsbesked om bygglov och hade dessutom bytt arkitekt. Då kändes det ändå ganska bra att vi har bygglovet och kommit så pass långt som vi gjort. Ikväll ska jag träffa tjejerna och det blir en riktig bebiskväll. Två nyförlösta med sina telningar och en gravid. Ska bli ganska trevligt även om jag misstänker att jag kan få en överdos av barnsnack. Hade planer på att låta bli vinet men tror att det kan behövas...

Vi behöver en bild på Öresundsbron till hemsidan. Till min förskräckelse hörde jag en stämma - misstänkt lik min egen stämma - säga "det fixar jag". Problemet är bara att jag inte alls fixar det! 1. Jag kan inte en enda inställning på vår nya digitalkamera2. Jag har aldrig laddat över bilder från kamera till dator. 3. Jag har ingen aning om hur man framkallar "nordiskt ljus" i bildenDet värsta är nog att objektet ska vara mycket tydligt medan bakgrunden ska vara mycket otydlig. Jag har ju aldrig kunnat styra det... Tur att broeländet står still i alla fall.

Idag är jag inbillningsstressad. Igår var jag inbillningsbetraktad. Vet inte riktigt varför. Men obehagligt är det. Igår åkte jag X2000. På 1:a klass biljett. Då kan man surfa. Sägs det. Alla utom jag som inte vet hur man loggar in på arbetsgivarens bärbara. Jag inledde i stor stil och slängde världsvant upp datorn på lilla bordet, kopplade i sladdarna och tryckte på startknappen. Medan jag drack te och åt scones. Fick lite smör och marmelad på lilla dräkten men överlag kände jag mig rätt så bissnissaktig. Ha!10 minuter senare försökte jag diskret förpassa datorn till sin resväska eftersom jag inte ens kunnat logga in. Hoppas ingen punktmarkerade mig för då måste de ha skrattat halvt ihjäl sig åt hur min lite kaxiga min snabbt övergick en skär nyans och med en mun som ett streck. Antagligen var det ingen som såg mig. Men det kändes faktiskt så... Jag tror inte min dator är så resvan. Nästa gång ska den få åksjukepiller. Och jag ska gå inloggningskurs. Idag har vi äntligen lyckats knåpa ihop vitvarulistan. Jag har inte så mycket med den slutliga versionen att göra eftersom den stackars sambon i all hast slängde ihop den efter att fått magsura kommentarer från mig om att jag minsann får knuffa på om allting. Det är ett smärre under om han säger "JA" när vigselförrättaren frågar honom om han vill ha mig den 7 april.

... tycker att jag är rätt fräck och modern som skaffat mig en blogg. Fast jag är lite bekymrad över att inte vara anonym. Fast det känns bra att skriva dagbok. Speciellt med allt som händer runt omkring oss just nu. Har precis ätit kvällsmat efter en motionspromenad på 45 min i omgivningarna. Tycker att min rumpa gungar betänkligt och låren skaver. Hur har jag kunnat gå upp 10 kg på ett år!? Fast å andra sidan har det inte varit vilket år som helst. Blivit sambo, fått bonusson på allvar, 3 IVF-försök, köpt tomt, gått föräldrautbildning, inlett hemutredning, bestämt giftermål.Det är nog ok. Att tjocka till sig under de förutsättningarna. Eller borde det vara tvärtom? Man borde väl magra av att ha huvudet fullt? Nä, inte jag. Jag är Fröken Tvärtom.

Idag hade vi första mötet med vår hemutredare. Jag är redan lite "trött" på det. Känner mig otroligt otålig och vill spurta igenom allt så att vi snabbt får medgivandet och börja på allvar.

"Ni har säkert redan läst om de 10 punkterna vi ska gå igenom", sa utredaren.

"Ja", sa vi och försökte låta bli att flacka med blicken.

Sanningen är den att jag har läst men inte lagt på minnet. Därför har jag kollat upp vad som ingår:

Utredningens 10 punkter

1. Tidigare förhållanden
Uppväxt, utbildning, förvärvsarbete. Uppfattning om uppväxtmiljö och relationer med föräldrar, syskon, syskonbarn etc

2. Nuvarande förhållanden
Hemmet, bostadsmiljö, arbete och ekonomi.

3. Hälsotillstånd
Tidigare och nuvarande hälsotillstånd, genomgångna sjukdomar.

4. Personlighet och intressen
Personlighet, intressen och fritidssysselsättningar. Vänner och umgänge.

5. Religion, livsåskådning

6. Äktenskap/Samlevnad
Tillbakablick på äktenskapet. Nuvarande relationer mellan familjemedlemmar. Inställning till den planerade adoptionen hos släktingar och andra personer i omgivningen.

7. Motiv till adoptionen
Orsaker till och överväganden i samband med adoptionsplanerna.

8. Kunskaper och erfarenhet av barn
Tidigare barn i familjen, deras anpassning och utveckling. Erfarenhet av barn och ungdom, uppfostringsideal. Förväntningar och förberedelser inför föräldrarollen.

9. Referenser
Utredarens redogörelse för samtal med referenter.

10. Utredarens sammanfattning och bedömning.

Vi kom bara igenom halva punkt 1. Sambon berättade om sin uppväxt och sin bakgrund under under en timmes tid. Sedan var audiensen slut. Nästa gång - 27:e april - är det min tur att förtälja om min bakgrund. Jag kommer säkert att pladdra för mycket.

Läste någonstans att vissa fick skriva livsberättelser. Det hade varit något för mig. Jag hade blivit mer koncis då.

När vi var färdiga hos Familjerätten tog vi sats för att åka och titta på vitvaror. Det var tröttande. Dessutom fick jag akut hunger och vattenbrist. Så går det när man äter frukost!

Hann slinka in hos lokala sömmerskan så att hon kan sy upp axelbanden på min bröllopsklänning. Typiskt nog stötte jag på LillaHultarna som varit på BVC med junior. Jag var ju ute på hemligt uppdrag. Känner mig så extrem skyldig när jag inte säger sanningen. Men å andra sidan sa jag inte osanningen heller. Jag sa helt enkelt ingenting. Men sånt kan också kännas kymigt när man är van vid att berätta om allt. Det är för övrigt en sida hos mig som sambon tycker är mycket, mycket märklig.

Tycker inte jag.

... sakta börjar vi komma i ordning med bröllopsbestyren. Idag hämtade vi ringarna och köpte kläder till sambon. Själv handlade jag - oförhappandes - igår. Har gått upp förfärligt i vikt så jag inledde mitt letande i fettoaffären Rizzo. Men riktigt så fet (mer rondöraktig) är jag faktiskt inte. Kändes skönt att konstatera det.

Snart borde jag väl vara immun. Mot alla lyckoknullare och nygravida. För de står som spön i backen. Jag ligger mest som tovigt gräs i vägkanten. Fast jag tycker nog att jag spirar lite. Känslorna kring adoption och 2:a föräldrautbildningen börjar så sakteliga sätta sig. Just nu är jag rastlös och vill att allt ska gå snabbare. Väntan kommer att bli förfärlig. Denna veckan har jag ägnat mig en del åt att surfa runt på FL. Jag är livrädd för att bli en överkänslig adoptivmorsa som korstågar mot världen i syfte att upplysa alla och envar om vilka ord som kan användas, vad man kan och inte kan säga, vad man ska tänka och inte tänka. Min teori är att väntan på barnet gör att man har alldeles för mycket tid att tänka och analysera. Men tänk om adoptivföräldrar själv underhåller fördomarna och disrimineringen genom att ständigt rätta och påtala allt som är fel? Blir inte allt lite föööör märkvärdigt istället för att säga "det här är mitt barn trots att han är färgad". Punkt. T o m jag - som blivande adoptivförälder - blir ju alldeles matt på andra överpräktiga blivande adoptivmorsor. Det verkar dock som om man lugnar ner sig när man väl blivit mamma. Eller så hinner man inte med längre

Igår var vi och provade våra ringar. JÄTTEFINA! Jag är växelvarm så jag har lite problem med att välja storlek. Löste sig genom att man sätter en liten kula på insidan av ringen som kan tas bort när jag känt efter under alla årstiderna.Vi har bestämt oss för att resa på över midsommar och min 40-årsdag. Dessutom blir det en bröllopsresa. Allt i ett. Jag känner mig jätteglad om det inte vore för min volumiösa rumpa. Banta banta banta. I natt drömde jag om att min rumpa var så stor att jag inte längre hade några byxor som passade. Jodå.