Känner mig alldeles orkeslös.

Idag har vi i alla fall beställt tid för läkarintygen. Blir den 16 maj. Och så har vi hunnit ringa byggaren för att höra var offerten blir av. Han hade tydligen preliminärbeställt köket. Vi har ju inte ens skrivit kontrakt! Han måste vara väldigt säker på sin sak... Jag orkar inte ens bekymra mig längre. Det får inte plats med saker i min hjärna för tillfället.

Jag är full av beundran för barnfamiljer. Hur håller man ihop alla trådar? Hur får man tid över till att rensa rabatter, peta naveln, träna... Den här helgen har jag bara tvättat, handlat mat, lagat mat, strukit tvätt, diskat, tömt diskmaskinen. Värsta pigan. Känner mig ändå otillräckling. Är stressade över att vårt sociala skuldkonto växer och växer. Vi hinner inte ens bjuda igen förrän vi får nya inbjudningar. Denna helgen har vi blivit bjudna till Torekov en helg (1-2 juni), kalas (20 maj), en middag (26 maj). Själva har vi med nöd och näppe hunnit planera in middag med Vikingarna (18 maj), en lördag ska det gås på stan med tonåriga brorsdöttrar (5 maj), erbjudit oss att passa litet syskonbarn som har det lite tufft just nu (19 maj). Hur fasiken hinner folk?

Ska fira Valborg hos några vänner. Hade tänkt bjuda hit dem men de hann före med en inbjudan. NÄR ska vi hinna bjuda hem dem??!

Liten bonuskille får - pga av vår oförmåga att kommunicera med varandra - fira födelsedag i dagarna tre. Bortskämd blir han. Det började med att MFF möter AIK idag. Darlingen tänkte ut att gossebarnet skulle få gå på match med halsduk och allt. Sedan arrangerade jag barnkalas på den riktiga födelsedagen. Ringde bonuskusinerna och några vänner för att abonnera på de små imorgon. På måndag har Darligen bestämt med Farmor, Syster och kusin att fira födelsedagen. Jag har halvt om halvt bjudit några vänner på valborgsmiddag med efterföljande gåendes till valborgsbålet. Bonusbarnet har halvt om halvt bestämt sig för att åka tillbaka till K-rona för att gå på sin kusins kalas. Jag hade åtminstone aviserat att jag pratat med Hjortarna om middag UTAN att Darlingen ansett det nödvändigt att informera mig om sin lilla bjudning. Så måndagen ser ut så här:

10.00-12.00 Inköp och städning efter barnkalas på söndag

12.00-16.00 Darlingens arrangerar gästabud 1 med med hamburgergrillning och tårtätning

15:30 -18 Darlingen kör bonusen till K-stad (hans mor kör halva sträckan) medan jag lagar mat inför gästabud 2 och röjer upp efter gästabud 1.

18.00-19.00 Jag arrangerar gästabud 2 och hoppas att Darlingen hinner tillbaka i tid.

19.00 - 22.00 Valborgsbrasa

Jag HATAR när det blir så här. Jag vill inte behöva stå med stoppur i handen när vi bjuder hem folk.  Det enda man kan hoppas på är att bonusbarnet bestämmer sig för att stanna. Då blir måndagen lite lugnare. Men å andra sidan måste Darlingen då köra dubbel sträcka Mö-Krona på tisdagen.

Imorse var bonusbarnet ovanligt tyst. Till sist smög jag in till honom för att säga godmorgon. Blev överraskad av att han redan bäddat. Så han fick beröm. Borde väl anat oråd. En stund senare hittade jag blöt pyjamas i tvättstugan. Det hade hänt en olycka i natt. Den hade han försökt dölja med att bädda. Han hade gått upp och tvättat av sig, bytt kläder och "bäddat om" genom att lägga kläder på det blöta. Täcke och kudde var totalt nerkissade. Så nu är hela tvättstugan full av tvätt. Täcket kan vi inte tvätta för maskinen är för liten. Alltså fick vi engagera Farmor i tvättningsproceduren. Puh, vad allt blev krångligt. Känner mig misslyckad för att han inte väckte oss utan försökte dölja. Trots att vi pratat om hur viktigt det är att han väcker oss när olyckor händer så att han slipper ligga i det blöta. Han tycker förmodligen att det är jättepinsamt. Han vill inte att vi berättar för någon - inte ens hans mamma. 

Jag är redan trött på denna helgen. Jag hade inte tänkt att jag skulle stå med tre dagars kalas och en tvättstuga full av nerkissade attiraljer.

Pratade med svägerska 1. Hon luskammar och luskammar. Ändå dyker det fortfarande upp löss till hennes oerhörda frustration. Igår lastade hon in barnaskaran i den snabba bilen för att åka till stan och köpa dundermedel för avlusning. Mellantjejen kommenterade hastigheten som bilen framfördes i varför modern röt:

"Det är jag som kör!"

Hon borde ha lyssnat för en stund senare fastnade den lusfrustrerade modern i poliskontroll varpå Poliskonstapeln frågor om hon vet hur fort hon körde. Hon svarade:

"Nä, jag hade faktiskt annat att tänka på. MINA BARN HAR LÖSS"

Lössen har nu kostat 2.400 kr + bensin + dundermedel för avlusning. Imorgon ska den frustrerade modern attackera skolväsendet eftersom hon insett att lössen fortsätter att härja utan ingripande från föräldraskaran till telningarna.

Lusspridarnas föräldrar har förmodligen inte fått böter.

Rapporterna från de vi gick föräldrautbildningen droppar in. Ett par har blivit gravid efter en ivf. Ett annat par är snart klara med sin hemutredning som varit ett riktigt maraton - djupintervjuer var och en på fyra (4!) timmar. För dem återstår ett sista samtal på tre (3!) timmar. Ett tredje par har djupintervjun kvar. Det fjärde paret får inte börja sin utredning förrän i mitten av sommaren.

Min tankar om vår djupintervju aktiverades. Vår utredare har inte sagt ett ord om det. Så jag fortsätter att "oroa" mig för något som inte ens kommer. Inte vågar jag fråga heller få då kanske hon kommer på att hon glömt det. 

Idag fattade jag det stora och oundvikliga beslutet att skjuta på lanseringen av mitt projekt till mitten av juni. Det pågår så mycket på min arbetsplats att jag inte får loss resurser som måste till för en lyckad lansering. Tungt. MEN när jag gått ut med information så mådde jag mycket bättre i magen. Nu känns det som om jag fått en frist att samla in alla trådar och tvinna ett hållbart rep.

Värsta sommarvädret ute och jag har tjocka nylonstrumpor. Fasar för sommaren för jag inte bli flasha min otränade och överviktiga kropp. NÄR ska jag orka ta itu med det projektet?

Fortfarande inte ett ljud från byggaren som skulle sänt oss en offert i förra veckan. Har inte orkat ta itu med det men borde väl ringa och fråga var den blir av. Kanske ikväll. Och läkartid ska bokas för hemutredningen. Och referenterna ska informeras om vad de ska skriva i referentbreven. Himmel vad jag är trött på att allt ska ske på en gång. Minns inte när jag sist ägnade en hel dag åt att ligga på soffan och lösa sudokosar. Jag vill ha tillbaka mitt gamla liv. Det lata livet.

Isch. Idag är ingen bra dag.

Idag pratade jag med en kollega som har två barn, 5 och 2 år. Nytt planerat barn på gång som dock visade sig vara två. Gratulerade givetvis, men hörde att något var på tok. Det visade sig att den blivande mamman är helt förtvivlad över att vänta tvillingar. Det är så illa att hon ska prata med psykolog. Märkligt att en del kan få fler barn än de vill ha, medan andra inte kan få det enda barn de önskar. Var är rättvisan i det?

Idag åkte Darlingen till Prag. Han blir borta flera nätter. Känns lite konstigt och jag misstänker att jag snabbt faller in i "singellivstrallen". Uppe för länge, äter för dåligt, jobbar för mycket. Och så blir jag bergis mörkrädd. Jag var ALDRIG mörkrädd när jag bodde här själv, men nu är jag lite skärrad när Darlingen inte är hemma några natt. Det spär på min tes om att man blir mörkrädd när möjlighet ges. Jag menar, i 7 år var jag inte mörkrädd. För om jag hade varit mörkrädd hade jag ju varit tvungen att sälja huset och flytta till tryggare boning.

För övrigt har Darlingen sagt upp sig idag för att börjar på sjukhuset igen. Han är nöjd så då är jag också nöjd :-). Kanske tur att han bytte jobb nu och inte när hemutredningen är klar. Då hade vi fått rapporteringsplikt.

Nu åter till jobbet. Jag är jämt stressad nu för tiden. Många mjäll blir det.

På mitt arbete har det - efter en hälsoundersökning - konstaterats att vi både är feta och lata. Och dricker mycket sprit. Därför har stegtävling inletts. Numera går jag inte en millimeter utan en stegräknare.

Eftersom vi (jag i synnerhet) somnade mycket tidigt igår så var vi rätt morska i arla morgonstund. Ut och marscherade drygt 8.000 steg. Jag kom till insikt om att det är fullkomligt OMÖJLIGT att INTE titta på rumpor som går förbi. Vilket gör mig rätt irriterad eftersom jag näppeligen vill att någon ska titta på MIN. Tror att beteendet har att göra med att det är "fritt fram" att glo hämningslöst. Darlingen påstår att det beror på att rumpan är det enda som rör sig. Ryggen är rak, nacken är rak, fötterna viftar förvisso men det är ointressant viftande.

Har beställt foto till tack-korten, varit i MFF-butiken för att köpa fotbollsbiljetter och ljusblå tröja till bonusens födelsedag. Sedan har vi arbetat i tystnad vid köksbordet vid varsin laptop i flera timmar.

Svägerska 1 ringde och berättade - något skamsen - att två av tre flickebarn fått löss. Till råga på allt har Farmor (min mor) också fått löss. Hon har alltid berättat med rysningar om löss och fästingar. Hon tål det mest utom just det. Jag övervägde allvarligt att ringa och reta henne, men med tanke på hennes avsky för smådjur på kroppen, så bärgade jag mig. Jag hade nog fått skratta ensam. Vi genomförde en pliktskyldig undersökning av varandras hår. Darlingen gick snabbt att undersöka. Mitt hårsvall är det värre med. När löss-frågan var utredd frågade jag dem om de ville ställa upp som referenter. Det ville de gärna :-)

Det kliar på mig. Har nyrakade armhålor och ben. Kan man få löss i näshåren?

Hemma i Malmö igen. Så många unga människor det finns. Poppigt unga med solglasögon som täcker hela ansiktet. Jag är inte poppig. Inte alls. Känner mig osynligare och osynligare allteftersom åren går. Jag förstår tanter som klär sig i grälla färger och färgar håret lila. Då syns de i alla fall.

Det luktade anksk*t mellan Lund och Malmö idag. Hela vägen. Kände mig manad att kommentera stanken till min okända tåggranne. Bara så att han inte skulle tro att jag satt och småfes på min kant. Han kanske tänkte samma sak. Ingen sa nåt. När jag var liten sa min pappa "den som nämnde det, klämde det". Sådant små ramsor gör skada långt upp i livet.

Har fått mail från ett par i adoptionskursen. Det går tydligen trögt för dem och de kan inte inleda hemutredningen förrän tidigast i mitten av sommaren. Det är oförskämt långa väntetider. I alla fall för oss som drabbas av åldersstress/noja ibland. Jag känner mig lyckligt lottad som fick komma igång så snabbt med vår hemutredning.

Odör är för övrigt ett väldigt märkligt ord.