VEM köper en BystHållare som måste handtvättas?

Jag.

Det var himla dumt gjort.

Jag surrar. Och har gjort i två dagar. Som en humla instängd i ett glasburk. Syns, låter mycket men kommer ingen vart. Säger ogenomtänka saker och blir extremt missnöjd med mig själv efteråt. Under surrdagarna är inte mitt självförtroende på topp. Därför ägnade jag gårdagskvällen åt att fråga Darlingen - en gång i kvarten - om han tyckte att jag surrat för mycket hos hemutredaren.

" Det är ok om du är ärlig"

" Snäääälla, sa jag nåt dumt? Jag lovar att inte bli arg"

" Snääääääälla, sa jag nåt knäppt? Jag lovar att inte börja gråta"

" Du älskar inte mig"

" Du vill bara ha min kropp"

" Ge mig chokladen"

Inget argument bet. Darlingen hävdade med bestämdhet att jag klarat mig bra. Men han är väl bekant med min oförmåga att ta kritik under surrdagarna. Ibland tror jag bara han är snäll. Och inte vill såra mig. Eller vill han bara ha en lugn kväll utan dubbelsurret som kommer när jag får bekräftat att jag är en dålig person.

Det är så ineffektivt att surra. Och jag blir fullkomligt skogstokig när jag tänker på hur orättvist det är med hormonernas effekt på kvinnors personlighet. 2 dagar i månaden är jag okoncentrerad och ofokuserad, kan inte fatta beslut, kommer inte till avslut. Riktigt kris blir det om jag ska ha utvecklingssamtal, lönesamtal, hålla föredrag eller annat som behöver mitt fokus. Åsså blir jag lite gråtmild. Fumlar. Och är jätteful. Och tjock. Och mest i vägen.

Jag är förmodligen en mans värsta mardröm 2 dagar i månaden.