I flera dagar har min hjärna fått vila från adoption. Icke längre. Igår damp AC:s tidning ner i brevlådan. Därmed gick återigen startskottet för min tankerastlöshet och planlagda internettande. Jag följer en snitslad internetbana en (jaja... ibland flera )gång per dag. Utan något annat syfte än att se om det hänt något nytt... Familjeliv, AC, BFA, några bloggar, adoptera.nu och aftonbladet. Ska jag hålla på med detta tvångsbeteende i flera år?! Igår läste jag om en tjej som drabbats av anknytningsdepression när hon äntligen blivit mamma. Trots att hon fått sitt barn blev hon deprimerad, tom och ledsen. Fasa! Tänk om alla tankar man har i förväg kör slut på hjärnan så att man är "trött" på föräldraskapet redan innan det börjat? Eller tänk om man gillar drömmen om ett barn och vill stanna i sin lilla bubbla istället för att sticka hål på ballongen? Det är inte hälsosamt att få vänta så länge på att få adoptera. Det görs undersökningar om adoptivbarnens upplevelser och depressioner. Kanske borde man även undersöka adoptanternas utsatthet? Kanske hade man funnit att adoptanter drabbades i större omfattning av depressioner efter hemkomsten än biologiska föräldrar gör. Vem vet. Danskar är mycket påträngande i barnfrågan. För en dansk är det HELT normalt att fråga vem som helst när de ska skaffa barn. Även sådana som de inte känner så väl. Har varit med om det flera gånger. Svenskarna studsar till när de får ofina barn-frågor från danskar. Igår insåg jag att det beror på sedvänja och kulturella skillnader. Fick ett mail från en dansk kollega - en mycket försynt och rar kvinna som inte trampar i klaveret i onödan - som gratulerade mig till giftermålet och skrev "Så er der vel snart børn på vej….. (det spørgsmål skal man stille !)" När jag läste hennes mening förstod jag plötsligt att det förmodligen är oartigt att INTE fråga om barn. Nu funderar jag på att upplysa henne om att jag inte kan få barn och att det är ofint att fråga en svensk sådant om man inte känner varandra. Men jag vill inte göra henne generad... Jag inser nu att jag är en vek och finkänslig svensk. Rentav en fegis. Känner mig alltmer insnärjt i spekulationsgarnet på jobbet. Ryktet om att jag har fått en ny tjänst späds på av regionchefen som varit på min gamla arbetsplats och meddelat dem att jag ska ansvara för den nya gruppen som ska skapas. Mycket märkligt eftersom:1. Tjänsten inte är utannonserad2. Jag söker bara om förutsättningarna är sådana så att min vision om projektet kan uppfyllas.Därför har jag fått utöva damage-control och ringa upp min ordinariechef för att tala om VARFÖR jag inte sagt något och VAD jag har för tankar. Ibland är manliga chefer väldigt glappkäftade. I övrigt är jag väldigt lättprovocerad idag. Borde kanske skriva en insändare om hundbajs när jag ändå är i farten.

Nu bubblar alla leveranserna in till mitt lilla enmansprojekt. Känner mig som värsta trafikpolis som dirigerar alla vidare. Tiden börjar bli en bristvara och jag MÅSTE börja planera för utbildning som jag ska hålla i nästa vecka. Imorgon ska vi äntligen ha ett nytt möte med den eventuella byggaren av vårt hus. Jag känner av stress även där - köksofferten förfaller siste april och därefter är det aviserat prishöjningar. Frågan är om vi hinner med att göra någon beställning med tanke på att både jag och Maken är mycket på resande fot i slutet av april.Min frisörska säger att man får mjäll av stress. Käckt.

Ah va fan! Stod i dörröppning, inkletat med ansiktsmask (duvblå), cigg i ena handen och underlaget till det blivande äktenskapsförordet i andra handen. Och då kommer Kronprinsarna för att gratulera med en fantastisk hortensia!!! Skämmigt. Jag hatar att känna mig ful. Men blev väldigt glad för blomman - den ska vi ta med oss till nya huset. Tänker lite på makens möte med exfrun idag. När bonusen berättade - per telefon igår - för henne att vi gift oss så ville hon inte prata. Hon pratade genom sin son. Snart dags för uppfräschning. Ska till mamma&pappa för att äta middag och träffa moster&morbror. Ska bli trevligt. Jag har inte träffat dem på väldigt länge.

Hur skriver man koncist om ett bröllop?Han sa ja. Jag sa ja. Åsså var vi man och hustru. Och levde lyckliga i alla våra dagar.Solen sken, jag och svägerska 1 hade köpt samma klänning (vilket JAG skrattade gott åt medan svägerskan var mycket besvärad), mamma och svärmor såg ut att fälla en tår, syskonbarnen var så högtidliga att vissa av dem glömde att prata, bonusen örlade omkring och var mäkta stolt över att han var utsedd till ringbärare, pappa filmade, jag hörde inte ett ord av vad vigselförrättare sa men vet med bestämdhet att hon hade väldigt röda glasögon. Vi log och skrattade, det blixtrades och vi åt jättegod middag på Gamla Gatan Restaurang. Fd sambon blev lite lätt på lyset och glömde att ge dricks. Vilket fick mig att vilja sjunka rakt ner genom jordytan och föranledde oss att skriva ett ursäktande sms. Det har vi inte fått svar på... Maken får gå dit med pengar i ett kuvert. Det är den bästa lösningen vi kan komma på.Inga tal hölls till vår outsägliga tacksamhet, presenter överlämnades och mitt stylade hår rufsades till. Men gud så snygg jag var innan dess! När jag satt hos frisören spatserade Fru Hjort förbi. Det är som förgjort - jag stöter alltid på någon när jag är ute på hemliga uppdrag!! Jag kommenderade frisörskan att täcka mig. Det var lättare sagt än gjort eftersom hon är mycket späd. När jag skulle gå fick hon sondera terrängen och det var tur. Jag blev inkommenderad i tvättrummet medan Fru Hjort spatserade tillbaka och dessutom stannade till i skyltfönstret för att spana in nya schampon. Hur skulle jag ha kunnat förklara min stylade uppenbarelse kl 11 på förmiddagen? Åkte till Köpenhamn för att fira smeknatt på Nyhavn 17. Champagne, pastamiddag på L'Olive och ännu mera vin. Vi fick en ny alkoholtopp vid 21-tiden. Fast dessförinnan hann vi sms:a bekantskapskretsen och fick telefonsamtal, egenhändigt pianospelad brudvals av Herr Hjort och sms. Bäst av allt var att Möllevångarna konstaterade att vi förstört deras planer på svensexa och möhippa :-). Vi lurade dem genom att säga att vi skulle gifta oss till midsommar. Varför är det så härligt att överlista hela världen?Bästa kommentaren från maken var:"De har himla knepiga tvålar här. De löddrar inte"Vid närmare undersökning visade det sig att han försökt löddra upp en tvål som fortfarande var inplastad. Just då var det extremt roligt. Men å andra sidan var jag mitt på en alkoholtopp.Btw - jag känner mig fortfarande inte så rosa.

Har fått ansiktsbehandling med allehanda smörjning, blivit provsminkad och hårstylad. Oj, vad hände? Känns inte riktigt som det är jag och ibland undrar jag om jag inte tar i lite i förberedelser för ett bröllop "som ska vara vanligt". Det känns som om mina tankar går i otakt. Idag blev jag nästan besvärad över alla frågor om lördag. Som om omgivningen haussar dagen mer än jag själv. Bara det inte blir som min studentskivan... Jag avskydde att vara i festens centrum och ville gå hem redan vid midnatt. Dessutom avslutade jag festligheterna med att mucka gräl med pojkvännen. Och tog bussen hem. Sambon är fortfarande slagen av sin förkylning. Bonusen är snorig. Jag är jättetrött. Bara jag inte är på väg in i snorträsket. Vitlökskapslarna går åt...

Det är DYRT att gifta sig!Idag har jag lagt massvis på pengar på underkläder. Vad jag nu ska ha dem till med tanke på att jag ska befinna mig under en burka på bröllopsnatten.Har sneglat på en turkos klänning länge och väl. Och idag - i den allmänna konkursen - så kändes det som ett lägligt tillfälle att förköpa sig. Nu har jag fått turkosångest. ALLT jag köper är turkost! Enkelt att matcha men jag undrar när min rosa period ska börja. Tjejerna som sålde klänningen till mig påstod tvärsäkert att den skulle komma efter bröllopet. Är det verkligen vetenskapligt bevisat att så är fallet? Jag återkommer i saken när jag är lite mer insatt.Idag kom bonusbarnet. Han fick egen inbjudan till bröllopet och verkar förväntansfull. Han undrar speciellt om bordsplaceringen så jag har fått rita upp den till honom. Och imorrn ska han få "finkläder". "De kan inte vara coola och inte fula. De måste vara fina eftersom jag ska ha dem på bröllop", sa han.Fast vi försäkrade honom om att man kan vara jättecool på bröllop. För det tänker vi vara :-)Själv har jag fått en konkurrent. Sambons systerdotter, 2.5 år, har meddelat att hon också ska gifta sig. Med min sambo. Det blir trångt framme hos vigselförrättaren. Lunch med kravställaren på mitt projekt. Det är mycket saker i göringen på jobbet. Och spekulationerna eskalerar. Nu planerar vi en motkonspiration. Ska sprida ut falska rykten eftersom vi båda två - i allra högsta - grad är inblandade i spekulationerna. Alla tror att vi ska få nya tjänster. Fast det är ju sant. Fast det är inte så kul att det alla spekulerar om förmodligen kommer att inträffa. Jag gillar att överraska.Jag är jätteduktig på att inte försäga mig om vårt hemliga bröllop. Idag lyckades jag berätta att jag ska på ansiktsbehandling UTAN att tillägga "för att jag ska gifta mig på lördag". Och jag lyckades också redogöra för hela påsken UTAN att tillägga "och så ska jag gifta mig på lördag". Men inför främlingar finns inga spärrar. Sålunda har jag hört mig själv säga - tre gånger bara idag - att jag ska gifta mig på lördag. Alla ler och säger lycka till. Då mår jag bra. Ventiler i tillvaron är bra.

Ha! Jag ska minsann bryta en vana! Jag brukar överdramatisera bantning. Det ska jag minsann inte göra denna gången. Bättre att underdramatisera. Hur svårt kan det bli? Det är bara mat...eh... det går ju himla bra. Detta inlägget är misstänkt likt en överdramatisering.

Gaaaah! Jag har exakt 80 dagar på mig att gå ner 12 kg. Det är 150 gram/dag. Min mobil väger 95 g. Jag ska alltså äta 1,5 mobil MINDRE per dag. Eller? Jag har redan gett upp att gå ner 12 kg till på lördag. Bröllopsnatten kommer att få ske under en burka. Detta är vad som har hänt:* Låren har blivit skrynkliga* Gått upp en skostorlek (!!)* Jag är extremt medveten om rulsor som bildas där bh:s skär in. De STÖR mig. * Magen är så fläbbig att nylonstrumporna skär in och bildar en märklig avskiljare i midjan.Aftonbladet Viktklubb - here I come!