I fredags tog det nästan 2 timmar att köra upp till ett regntungt Torekov. Dessutom var vi sena redan innan eftersom jag ätit dåliga räkor på dagen och vi stötte på vår nya granne när vi svängde förbi tomten för att titta på de oranga pinnarna som visar var vårt hus ska stå. Det blir nästan ingen trädgård kvar. Värsta dockhuset.

Jättetrevligt i Torekov. Grillspett, rött vin och kortspel. Denna kvinna har aldrig spelat fyrmannawhist ((heter det verkligen så?) men vann båda omgångarna med Darlingen. Darlingen är duktig på att hålla koll på kort och sånt. Räknar och tänker. Vi ruljerade. Tydligen spelade jag tydligt och var lätt att läsa. Tur att det inte var poker vi spelade för där är mitt kroppspråk säkerligen alltför avslöjande.

Kom i säng på tok för sent med tanke på att Darlingen och Möllevångaren skulle spela golf kl 8.25 Det blev inget med den saken. Regnet öste ner hela förmiddagen och när det äntligen var en lucka i molnen gick vi på hundpromenad. Det blev blött. Jag har inte varit så blöt på år och dag. In på bara skinnet.

Fick mitt livs första vattenplaning i 90 km i timmen. Det var läskigt. Men kroppen reagerade instinktivt, jag frikopplade och lyckades få kontroll över bilen. Det var nära att vi hamnade ute på en åker. Det var tur att vi hade Darlingens bil. Blev hungrig av näradödenupplevelsen.

Åt hamburgare på Gobiten i Ängelholm. Utan lök, tomat och gurka. Bara tjock dressing och en vidbränd hamburgare. Det är skillnad på folk och folk. Och på stad och stad. Jag blev beklämd. Ett blått lysrör i hörnan för att fånga insekter. Några pokermaskiner. Människor som tuggade i sig pommes med tom blick. Trasiga kläder. Smutsiga jeans. Arbetsställ. Oklippta hårtestar. Smutsiga t-tröjor med svettringar. Ingen verkade ha roligt. Alla bara åt och stirrade. Tuggade och svalde. Jag har tillbringat många somrar på Bjärehalvön och arbetar hos släktingar. Plockat potatis, sallad och jordgubbar. Skurit blomkål och rensat ogräs. Matat grisar och öst dynga. Det ÄR ett speciellt liv. Men ändå? Hur länge kan en t-shirt leva? Hur säckiga kan ett par träningsbrallor bli? Har man så fullt upp med att bruka jorden att man glömmer att omgivningen tolkar det den ser? Kanske är det fel på mig som blir beklämd. Kanske har jag bott i stan för länge. Kanske är det människorna på Bjärehalvön som gör rätt - de är sig själva rakt upp och ner.

I Spanien är det bra att läspa. I Sverige är det obra att läspa. Jag tycker det är konstigt att i det ena språket är det jättebra att kunna göra något som på ett annat språk anses vara ett stort problem. 

Till våren ska jag och Darlingen kanske gå kurs i att lära oss att läspa.

Idag är allt prima:

• Jag har pratat med BFA. Positivt!! Vi kan välja medgivandeålder 0-24 år och vi kan sända våra handlingar till Bolivia! Trots åldern och kort äktenskap. Men det är en risk eftersom det inte finns så många andra länder (hos BFA) som vi kan sända till om vi väljer så lågt medgivande. Som bonus fick jag info. om att vi - med rådande väntetider - förmodligen kan sända ansökan vid årsskiftet. Hepp!
• Grovutstakningen på vårt nya hus gjordes idag. 
• Det är fredag
• Jag har nya kläder (svarta och slankande)
• Vi ska snart åka till Torekov och hälsa på några vänner
• Imorgon väntar överraskningstillställning som våra kära vänner planerat med anledning av vårt giftermål. 

Jag vägrar köras runt i kundvagn med spröt på huvudet och glasögon som täcker hela ansiktet. Då sjukar jag mig.