Det kliar i alla fall i den. Och jag presterar praktfulla nysningar.

Känner mig lite eländig och ser nog ännu värre ut. Det var t o m så illa att Darlingen erbjöd sig köpa pizza och hyra videofilm.

Han är en raring. Jag är en snoring.

Barnbesked från Bolivia - TVILLINGAR! Det är den första syskonadoptionen någonsin!!

WOW!

Det finns en tjej på mitt jobb som varit singel jättelänge. Hon har två barn som är 11 och 14. Jag tror minsann hon varit singel sedan barnen var små.

Sist jag träffade henne var hon sin gamla version. Det var några månader sedan. Igår när jag träffade henne var en upphottad version av sitt gamla jag - skitläcker! Hon har gått ner i vikt, börjat sminka sig fräckare, har slutat kämpa med att betvinga sitt lockiga hår och klär sig annorlunda. Hela hon var annorlunda. Vilket jag påtalade och sedan kom jag på det: Hon har såklart blivit ihop! Rätt hade jag.

Och idag har jag fått lite mer info. Jag är genuint glad för hennes skull och hennes omvandling.

Men jag är avundsjuk på att hon går ner i vikt av att bli ihop medan jag gick upp. Hur går sånt egentligen till? Det är nog den där dumma fet-genen som spökar.

Det vet jag med säkerhet nu. För om jag hade varit 23,4 år så hade jag varit en betydligt piggare människa idag. Nu känner jag mig som 53,4 år. Typ 15 år äldre än vad jag egentligen är.

Igår träffade jag blivande Tygelsjöerskan för en sedvanlig rapporteringskväll De där kvällarna har en tendens att bli lite väl vinaktiga eftersom Tygelsjöerskan har en benägenhet att beställa vin till mig när jag går på toa. Ingen tvingar ju mig att dricka det, men det känns mest artigt att göra det. Eller not.

Pratade om valnöt kontra granit, gravid kontra ickegravid, gammalt jobb kontra nytt jobb, buss kontra taxi (mot slutet av kvällen var det en mycket viktig fråga), 50 kontra 30 (drcks), sälja bostadsrätt kontra sälja hus (det pågår mycket nu), gladiolus kontra afrikansk lilja. Sedan kommer jag inte ihåg mer.

Och ännu en dag gick åt skogen med viktkorrigeringen. Nu har jag ätit ute 3 kvällar på raken. Med vin. Jag känner mig som en fallen kvinna. På min nya arbetsplats är alla pinnsmala. Inte ens bara smala. Utan PINNsmala. Usch.

... åsså undrar jag om det finns pensionsärstest?

När jag tog min daglig runda bland mina favoritbloggar så fick jag en chock! Av det positiva slaget.

Jag har ett tag följt Mamma Wannabe:s blogg. Jag har läst om hennes frustration över väntetider och annat som ingår i livet när man är blivande adoptivförälder.

Så idag - det tog ett tag innan jag fattade vad det stod i bloggen - har hon blivit mamma! Bara sådär! Herregud! De har knappt berättat för någon och nu är de plötsligt föräldrar!

Jag är i chock. Och då är jag ju inte ens i närheten hur Mamma Wannabe känner sig. Hon måste vara i koma.

Bland det fånigaste jag vet är såna där små nylonstrumpor som ska döljas under skons kant.

Dock är nyckelproblemet att det ju inte alls döljs! Strumpkanten har en envis förmåga att sticka upp från skokanten. Alltså är fördelen med tåbirenylons borta. De är inte diskreta. Alla ser dem. Då kan man ju lika gärna ha knästrumpenylons?

Nu har jag börjat misstänka något fasansväckande. Nämligen att det verkar som om de SKA synas. Varför har annars en massa unga tjejer tåbirenylons i värsta sandaletten? Och de verkar inte ett dugg besvärade...

Nyblivna gymnasisters samtal på bussen:

"Kolla! Där e ju hon! Det e hennes fel att Slane är bög" (pekar på kvinna i 45-årsåldern)

"Vem? Vaddå?"

"Jo, asså, han har ju bott med sin mamma typ hela livet. Då blir man ju konstig"

Jag ska åka kollektivt till arbetet.

Det känns trögt.

Jag har jättemånga väskor att bära på.

Och nylonstrumpor har jag också fått på mig.

Idag är det helt enkelt en stor dag.