Jag är i Linköping.

Jag och två kollegor åkte X2000 igår. Värsta illamående infann sig. Fick sitta och tantvila på en bänk innan vi kunde ta oss vidare.

Igårkväll var vi på lilla pubrundan (två pubar) i Linköping. Som genom ett under skingrades huvudvärken under några timmar och jag kunde föra långa, djupa och relativt meningsfulla diskussioner om allehanda saker. Hade helt enkelt väldigt, väldigt trevligt! Sedan började vi prata om åldersförändringar och då blev det lite jobbigare. Deltagarna i begivenheten var 40, 44 och 50. Jag var yngst. 44- och 50-åringen är stora fans av Mia Törnblom. Jag tycker sådär om Mia Törnblom. Hon är så... äpplekäck på nåt sätt.  

Sedan fick jag migrän och bestämde mig för att aldrig mera röka. Tändaren var ändå slut.

När jag kom tillbaka till hotellet så satte jag på TV:n. Där satt Mia Törnblom och lärde en tjej att säga NEJ.

Mia Törnblom är en stalker. Hon förföljer mig. Fast kan man vara stalker utan att veta om att man förföljer någon?

Förmodligen kommer det sluta med att jag läser alla Mia Törnbloms böcker.

Och sedan börjar jag skriva tacksamhetsdagbok.

Igår kväll kom jag på att jag skulle leta upp rabattkortet. Panik utbröt på hotellrummet när jag inte hittade det! Ingenstans fanns det. Djupandades. Försökte tänka i stil med:

"Äh, vad är 2.000 kr? Det är ju ingent.... EN JÄVLA MASSA!"

Svettigt.

Efter en halvtimmes letande i överfylld plånbok hittade jag ett nytt fack som jag aldrig tidigare sett. Där låg det rackarns rabattkortet.

Sedan ägnade jag natten åt att drömma om att jag åkte buss till Bolivia. Trots att jag betalade varsin tur och retur för mig och Darlingen och en enkel för Battingen så hade jag jättemassormycket pengar kvar på rabattkortet.

Som tur är ringde Skånestrafiken precis. Jag hade inte orkat fler sådana här kvällar och nätter.

De kommer göra ett undantag från sitt reglemente och återbetala beloppet!

Ljuvliga Skånetrafiken!

Världens bästa Skånetrafiken!!

Förresten är det ganska bra att ha ett lönnfack i sin plånbok. Eller?