Om du har lätt för att bli provocerad av andra människors tankar och inte har någon som helst förståelse för min situation föreslår jag att du slutar läsa här. Nu. Vidare läsning görs på eget ansvar. Jag kommer förmodligen att skriva om något som av många i adoptionsvärlden kan uppleva som oerhört provocerande.

>
>

>

>

>

Ok... då kör jag....

Väntetiderna i adoptionsvärlden har ökat kraftigt. BFA säger att de aldrig någonsin haft så många aktivt sökande i sina register. Samtidigt har jag under det senaste året följt olika diskussionsforum för adoption. Där har det från tid till annan diskuterats huruvida man bör vara färdig med ivf eller inte innan man adopterar. Det lägger jag mig inte i. Håller man på med ivf har man sannolikt en dokumenterad svårighet att bli gravid på egen hand. Fair enough.

I diskussionsforumen har jag också kunnat läsa om människor som basunerar ut att de minsann kan få biologiska barn MEN ändå väljer att adoptera! Som om de vore fantastiska som människor för att de väljer bort biologiska barn till förmån för att adoptera. Dessa människor har ingen aning om hur det känns att VILJA, VILJA, VILJA men INTE KUNNA. De förstår inte den stress, sorgsenhet, uppgivenhet, frustration och ilska som finns bakom en infertil persons skal.

Det är mycket möjligt att någon i "jagkanfåbiologiskabarnmenväljeradoption"-kategorin kan argumentera för sin sak. Det vore rentav intressant att höra hur en sådan person tänker. Men jag tror inte att det kommer att förändra min inställning. 

Och innan någon börja frusta om "barnets bästa": Huruvida föräldrarna är fertila eller inte har näppeligen med barnets bästa att göra. Det är sålunda väldigt enkelt att kräva att alla som ska adoptera ska kunna visa på att de är infertila. Jag tycker därför att det är oerhört sunt att vissa länder ställer som krav att man ska kunna visa upp sterilitetsintyg. Mer sådant!

En liten slutkommentar: I grund och botten VET jag att mitt påhopp är ett uttryck för att jag behöver kanalisera min ilska mot någon som har valmöjligheter kvar. Vi har ingen valmöjlighet. Vi är på väg att bli för gamla. Vi kanske hinner bli för gamla innan vi kommer fram i köerna. Medan det finns 27-åringar som kan få biologiska barn som ändå väljer att adoptera. För oss är det adoption eller inga barn. För den som kan få biologiska barn finns hela paletten av möjligheter kvar. En person som KAN få biologiska barn har så oerhört mycket större valfrihet än en person som INTE KAN få biologiska barn.

Har du läst så här långt och blivit provocerad; kom då ihåg att du inte har monopol på att bli provocerad. Jag kan också bli det. 

 

Brummelisa

27 september 2007 12:14

Du skriver det jag har tänkt MÅNGA gånger på senaste tiden! Jag har dock intalat mig att detta antal adoptionssökande är så pass få att det inte skulle ha gjort någon skillnad ändå. Men jag kanske har helt fel -tänk om köerna är fulla av "varför-sätta-fler-barn-till-världen-när-det-redan-finns-så-många-barn-som-behöver-föräldrar?-folk" ??? Vore intressant att veta hur många det handlar om. Och JA - fram för fler krav på infertilitetsintyg!

 

maja

27 september 2007 12:40

Kan inte annat än att hålla med dig.
Förstår också din frustration över dagens köer. Men försök att inte ge upp! Någon gång blir det er tur..
(Hoppas du inte blir allt för provocerad för att jag försöker peppa dig lite :))

http://majasblogg.bloggagratis.se

 

Pipeline

28 september 2007 09:49

Brummelisa: Igår satt jag och läste inlägg på adoptera.nu. Ångade upp mig (skrev inget) om en pappa som har 4 barn och vill ha ett till. Ville skrika "NÖJ DIG". Han kanske inte ligger direkt i min målgrupp eftersom jag inte vet huruvida de inte kan få biologiska barn eller inte, men hans inlägg gjorde mig ändå upprörd. Varför kan vissa inte få ett enda, medan andra inte ens är nöjda med de de har?


Maja: Jag blir absolut inte provocerad av dig. Jag VET vad du har gått igenom i form av ivf:er. Du är långt utanför min måltavla. KRAM igen din lilla Grossessa.

 

Brummelisa

28 september 2007 10:21

Mmm, det är många man vill ta tag i och ruska om, alternativt klösa ögonen ur.... Men så sansar man sig och inser att det inte är någon idé att uppröra sig över sådant man inte kan påverka. Och jag känner mig definitivt inte som en lyckligare människa av att missunna någon annan barn. Och det funkar i en dag eller två, sedan börjar de fula tankarna komma igen. Någonstans måste väl all frustration och ilska ut antar jag, och vem är väl tacksammare att angripa då än dessa vidriga människor som får allt de pekar på och gapar efter mer? *kram*

 

annaw

29 september 2007 12:52

Nej, man borde inte uppröras av detta. Det är en omänskligt lång process att gå igenom för att få barn den här vägen. Hoppas att det går bra för er. Läser din blogg då och då. Du verkar vara en klok person ;-)

http://annaw.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...