Precis när jag på allvar började ha riktigt trist ringde en kompis och bjöd oss på middag ikväll. 

Jag känner mig som en hemmafru. Har gjort en laddning köttfärssås. Tvättar. Filar naglarna. Pratar i telefon. Duttar.

Darlingen sliter hårt på jobbet. Det är tur att vi blev bortbjudna ikväll eftersom en trött Darling inte är så kompatibel med en understimulerad fru. 

Jag har fortfarande ont i halsen.

Jag har inte haft tråkigt på över ett år.

Det har varit så fullt upp med ivf, hemutredning, planera för nybygget, byta jobb, nytt jobb, renovering av gammalt hus att jag helt enkelt inte haft tid att ha tråkigt.

Idag slog tristessen till med full kraft. Darlingen jobbar helg och jag är solo. I normalt tillstånd skulle jag gonat ner mig i sängen och NJUUUUTIT. Nu är jag mest rastlös och sällskapssjuk.

Förresten har jag lite ont i halsen.