Våra goda vänner Kronprinsarna har köpt hus! En jätterar liten skapelse en bit utanför stan. Jag är väldigt glad för deras skull.

Vår husförsäljning rullar på så smått med visningar då och då. Det finns några som är väldigt intresserade men det har inte lett till något än. Vill inte berätta mer innan jag vet vart det leder. Vem vet... de kanske är bloggläsare?!

Har tänkt en del på det där med integritet i bloggsammanhang. Det är värt att fundera både en och två gånger över. I AC:s tidning varnar man för att lägga ut bilder på sina adoptivbarn, resedagböcker, namn på barnen osv. Det är ett mycket klokt råd. Jag tycker att man ska skydda barns integritet - oavsett det är egengjorda eller bortagjorda barn.

Så fel jag hade. Trodde att vi stängt ner butiken när det gällde projektet.

Igår började jag arbeta på ett case. Ett sista minuten case. När vi fick reda på att vi stoppade så ägnade jag lite dötid åt att fnula vidare. Det straffade sig. Projektledningen fick nys om att jag påbörjat ett case (det är väääääldigt långt kvar innan jag är i mål) och jag fick kontraorder. Jag ska sålunda fullfölja mitt case medan alla andra skulle packa ihop och åka hem eftersom de inte kan göra mer. Man kan nog lugnt säga att jag mentalt släppt hela projektet... Det blev en tung resa tillbaka till koncentration och uppbådande av motivation... 

Full gas framåt för min del alltså. Resten av gängen började softa ner. Sluttestade det vi levererat, fikade, skvallrade, Facebookade och surfade. Hela eftermiddagen satt jag i svår koncentration och stressade fram ett case som mina softande kollegor skulle hinna testa innan de for hem. Jag hann inte riktigt och testen blev bara halvfärdig så vi måste ha telefonmöte på måndag. Sedan ska jag fortsätta i egen regi att bygga utbildningsmodul. Jag är jättemassdålig på att bygga utbildningsmoduler. Jag är bättre på att skriva case. Förmodligen kommer det sluta med att jag i panik ringer min tekniska mentor som lovat att rusa till undsättning om jag kör fast i allt det tekniska skymningslandet. Egentligen vill jag klara av det själv. Det vore stärkande för mitt självförtroende. 

Fasiken vad trött jag blev.

Svarte Petter är en otrevlig bekantskap.

Idag kom pappret vi har väntat på. Medgivandet. Skönt att kunna gå vidare även om vi båda två är mentalt förberedda på bakslag när vi nu äntligen kan vidarebefordra medgivandet det till våra organisationer. Bakslag i form av väntetider och ett fåtal valbara länder. Landet verkar stå helt still vilket är trist eftersom vi så gärna vill adoptera därifrån. Eftersom vi har åldern emot oss har vi inte så stora möjligheter att i lugn och ro köa för att få skicka - vi hinner kanske bli för gamla innan vi kommer fram i kön...

Vi hade gärna ställt oss i kö för Taiwan. Det rullar på i Taiwan men vi har inte varit gifta tillräckligt länge (krävs 2 år). Visserligen kan vi invänta 2 årsdagen, men bara det innebär en väntetid på 1,5 år. Och även om vi passar in på deras krav så har vi det här med det kyrkliga. Vi lever förvisso efter kristna värderingar men vi utöver inte vår religion aktivt.

Hur som helst är det skönt att kunna pricka av en sak i den lååååånga väntan på att få bli föräldrar. Tänk - vi har ett papper på att vi får lov att bli föräldrar! Det är det inte många som kan skryta med :-)

Idag har Darlingen fått svar via mail av vår hemutredare. Hon har inte hört något och säger att vi ska tolka det som goda nyheter. Så fort hon fått beslutet ska hon skriva "concent".

Tror inte vi får medgivandet denna veckan.

ÄNTLIGEN har våra protester hörsammats och vi avbryter vår del i projektet. 

Idag upptäckte vi att våra case bara skummar på ytan pga av att vi, som gör utbildning, inte fått tillräcklig god utbildning i systemet. Vi oroar oss för användarna. De kommer inte få veta det som är nödvändigt för att kunna göra ett bra arbete gentemot kund. Det är fortfarande mängder av arbete som kvarstår i systemen och innan dess är det inte meningsfullt att fortsätta med utbildningsinsatsen.

De case vi skapat ska sluttestas så gott det går och sedan får utbildning kompletteras med andra utbildningsformer. Det är skönt att äntligen fått gehör för något vi flaggat för i två veckors tid. Synd bara att det tog så lång tid.

En stor sten har fallit från mitt hjärta. Det enda jag vill är att göra ett bra jobb men det kräver att man får förutsättningar att göra det.

Häromdagen skrev jag att vi väntade på "sentence" från hemutredaren. Tydligen något som ska bifogas medgivandet. Idag upptäckte jag att det heter "Concent". Ähum. Darlingen har i alla fall försökt få tag i vår utredare både via telefon och  mail idag. Ingen framgång. Hoppas på svar imorgon.

I projektet är det också noll koll. Jag har arbetat med ett utbildningscase i 2 dagar. Precis när jag var färdig upptäckte jag att det systemutvecklarna ändrat hela upplägget. Mitt arbete är alltså i runda arkivet. Allt och alla är helt snurriga och jag har flera gånger föreslagit att vi ska avbryta för att komma tillbaka när systemet är färdigt. Jag har ju andra arbetsuppgifter som får ligga på vänt eftersom jag har varit tvungen att ägna mig 120 % åt projektet "omöjligt". Fast ingen verkar vara förmögen att fatta något rationellt beslut. Eller beror det på att ingen har överblick...

Fy tusan för dåligt planerade projekt.

Inget besked om medgivande idag heller. Varken i posten, mailen eller via telefon.

Vi kanske inte blev godkända.

Ska en egocentrisk konstnär tillåtas få agera hur som helst? Är det ok att en person äventyrar andra människors liv i skydd av konstnärlighet? 

Jag anser förvisso att muslimer i grund och botten måste acceptera att andra inte tar deras religion på samma allvar som de själva men ändå känns det ganska osmakligt att en persons behov att utmana islam kostar svenska samhället otroliga summor pengar.

Lars Wilks är nöjd. Och tycker han gör en konstnärlig tolvtaggare. Och flyttar till hemlig ort. Men resten av Sverige då?

Folk kommer att vallfärda till Nimis. Smart drag.