I nästa vecka ska jag arbeta med tester i Köpenhamn. Prudentliga lilla jag räknade ut billigaste sätt att pendla till Köpenhamn. Och satte in 2.000 kr på ett rabattkort.

Sedan fick jag en dålig känsla i magen. Den gick inte bort.

Idag visade det sig att min intuition var riktig. Jag borde aldrig gjort det.

Jag kommer nämligen inte alls pendla med Skånetrafiken. Jag kommer Brobizza och samköra med en kollega.

Så jag ringde till Skånetrafiken. Fortfarande dålig känsla i magen. Tjejen i telefon svarar:

"Nej, du får inte några pengar tillbaka. Du måste resa upp dem. Och om du tappar ditt kort är pengarna borta!"

Hick!

Det tar mig en livstid att åka upp 2.000 kr!!!

Jag vet varken in eller ut. Eller rättare sagt - jag vet att jag kommer att gå in, men klär mig för att gå ut. Jag hade nog passat bäst på ett utedagis. På ett varmt stadskontor hör jag definitivt inte hemma.

Inte heller hör jag hemma på en buss. Jag kokar inombords så fort jag kliver på och ägnar mig åt att ge alla och envar som inte behagar mig (=alla) onda ögat. Folk som nyser mig i nacken, trampar mig på tårna, knäar mig i ryggen, hostattacksstackare, mobiltelefonpratare - ingen skonas! Det enda jag är någorlunda försonlig gentemot är folk som pratar - då glömmer jag att vara irriterad.

Idag var alla tysta. Jag också. Inte vill man väl prata på en buss som är helt tyst?! Då lyssnar ju alla.

Pratade med mäklaren för första gången efter han börjat visa huset. Inga bud än, men ett par som var mycket intresserade. Mäklaren skulle hem till dem imorgon för att värdera deras hus. Nu hoppas vi att det ska rendera i ett bud så att mäklaren kan ringa spekulanterna som listat sig för att höra sig för om deras intresse.

Nya visningar på torsdag och söndag. Puh! Inalles är det - efter visningarna - 19 sällskap som varit här och tittat. Mäklaren säger att alla är väldigt positiva. Det var bara en som hade sagt att det var för litet, men det kan vi ju inte göra något åt. Och det står ju faktiskt antal kvadratmeter i objektsbeskrivningen...

Måtte det snart vara slut på visningar (ja, jag vet att det låter som jag har hack i skivan... )

Två märkliga ting har redan inträffat idag:

1. Jag fick lust att motionera när jag satt vid ett rödljus på väg till jobbet och såg en joggare. 

2. Jag kommer sakna min gamla arbetsplats (den jag inte trodde jag tyckte var så trevlig).

Undrar vilka fler märkligheter som ska inträffa idag....

Jag är rastlös. Och varm. Mina nya höstkofta är en svettig bekantskap. Just nu sitter jag i bara linnet på jobbet.

Fick samtal från Darlingen som berättade att helgens fotbollsläger är inställt. Istället för en stilla helg med mig själv som sällskap blir det nu full fart med Bonusen. Han har varit utomlands i en vecka och tydligen har han hunnit smälta det här med syskon. Hans mamma rapporterar att han har väldigt många frågor. Kanske beroende på att några av hans kompisar ska få syskon....

Det känns onekligen lite svårt att förklara väntetider och långa köer för en 9-åring. Hans tidsuppfattning är ju inte densamma som vår. Om vi tycker att det tar lång tid är det ju inte i närheten av vad han tycker. Dessutom KAN vi ju inte precisera något - varken tidsmässigt eller landmässigt. Jag önskar vi visste vilket land hans syskon kommer ifrån. Då hade vi kunnat ägna oss åt att prata om det.

Men tänk om det inte blir något alls med adoptionen? (hemska, hemska tanke). Väntetiderna kanske drar iväg...

Ibland tänker jag att vi borde kanske låtit bli att berätta för honom. Men det skulle inte kännas rätt att inte berätta för honom när alla andra i vår omgivning känner till våra planer. Det berör ju honom i allra högsta grad.

Ibland blir man alldeles villrådig som vuxen.

Idag gick bilen till Ullahills Magasin utanför Trelleborg. En helt ny, men mycket angenäm, bekantskap. Ullahills Magasin säljer Noa Noa, som är mitt favoritklädmärke alla kategorier. 

Efter en timme i butiken stapplade jag ut. Jag babblade euroforiskt och maniskt ända tills vi kom fram till vår andra utflyktsdestination, Qvesarum. Dels var jag oerhört lättad över att hittat något att skyla mig med i höst och dels var jag förfärad över den ofantliga summa jag spenderat på en och samma gång. Jag var 5.000 kr fattigare, men 4 plagg rikare (två av dem visas ovan ... fast på en mycket smalare och huvudlös modell...). Var tvungen att försäkra mig om öppet köp innan jag lämnade butiken så att inte ångesten skulle bli alltför svår - det är alltid lite lättare att hantera om man vet att man kan få lämna tillbaka kläderna mot pengarna tillbaka. Fast man vet att man inte alls kommer att lämna tillbaka dem....

Qvesarum är vår favoritbutik för närvarande. Det var vårt andra utflyktsmål. Idag inhandlades en skvallerspegel att sätta på ett av köksfönsterna i nya huset. Darlingen fick betala eftersom jag fick tics och stammade så fort något involverade plånböcker och uttag ur dem. Han fick för övrigt även betala lunchen... Vi fick också några riktigt goda idéer när det gällde garderober. Vi har tänkt att vi ska ha skjutgarderober i sovrummet, men nu har vi tänkt om. Skjutdörrspartierna är väldigt dyra och det är svårt att hitta något som inte ruinerar oss helt men som ändå känns massivt och gammeldags. Så nu sitter Darlingen och designar egna garderober med dörrar som ska specialtillverkas av Qvesarum pga speciella mått. Sedan ska vi sända det hela för offert via vår byggare. Qvesarum ligger mycket bra till i pris trots att allt är specialtillverkat och handgjort.

Åh, vilken givande dag. Men dyr...

Ibland när Darlingen nyper mig i fettet (inte så ofta) så skriker jag "AJJE!"

Jag tror därför att jag har Morbus Dercum*. Fast Darlingen tycker att jag är fjantig och hypokondrisk. Ibland när jag är väldigt förkyld tror jag att jag har fått näscancer. Han påstår att det inte finns. Gör det visst. För det har jag googlat. Jodå.

Google är jättebra.

* Ömhet i hullet, särskilt på baksidan av armarna (s k gäddhänget), lårens utsida (s k ridbyxlår), lårens och knänas insida, magen och stussen. Kallas även fettvävsreumatism.

När jag är frisk och kry händer det att jag tänker "åh, vad skönt det vore att bli lite sjuk så man får ligga och gona sig i sängen med en bok"

Nu när jag är sjuk så vill jag inget hellre än att bli frisk. Jag har gonat mig i sängen hela eftermiddagen utan att njuta.

Allt är solens fel. Hade det varit regn och rusk hade jag njutit.