Jag har inte skrivit ett enda ord om adoption sedan den 4 oktober! Det är 5 dagar utan att officiellt tänka på A-D-O-P-T-I-O-N.

Inofficiellt går det lite sämre.

Men ändå!? 

Personen som ville köpa huset har hoppat av. Mäklaren är mäkta irriterad eftersom personen ifråga inte angett något skäl, vilket tydligen är brukligt.

Eftersom huset inte ens hann bli besiktigat så handlar det inte om fel på huset. Det handlar helt enkelt om att köparen fick kalla fötter. Hon ångrade sig helt enkelt! Jag önskar att hon aldrig lagt sig i budgivningen.

Har en mycket god vän som håller på att sälja sin lägenhet. Hon råkade ut för exakt samma sak. En köpare som slängde iväg bud på bud. Skrämde iväg andra köpare med sin aggressiva budgivning. Och sedan fegade ur.

Det är ett nedrans typigt sätt att agera på det viset. I min värld är det ett no-no-beteende.

Det värsta av allt är att jag hade dåliga vibbar angående köparen redan från början. Jag skrev det tom i bloggen. NÄR ska jag börja lyssna på min intuition???!!!

Ok... jag medger. Jag har en hang-up på bussresande.

I morse åkte jag buss med en pratade busschaufför. Hon KOMMUNICERADE liksom med oss busspendlare. Det var en märklig upplevelse.

Det svåra med människor som pratar rätt ut - utan att vända sig till någon speciell - är att man inte vet om man ska svara eller inte. Det var så vår busschaufför kommunicerade. Rätt ut i luften. Jag låtsades vara djupt försjunken i Metro. I hemlighet kände jag mig dum. För att jag hoppades att någon annan skulle besvara hennes kommunikationstrevare. Lyckligtvis fanns det någon som gjorde det. En äldre gentleman.

När jag tänker efter så var en pratglad busschaufför egentligen PRECIS vad jag behövde. Jag har nämligen en busschaufförsfråga som jag grunnat på ett tag.