Ikväll har Möllevångarna varit på besök. Med sin hund.

Jag måste nog inse att jag inte är så avogt inställd till djur längre.

Jag låg nämligen på golven och kliade hundskrället både länge och väl. Och när jag hörde talas om att de kanske ska ta valpar efter henne önskade jag hett och innerligt att Darlingen skulle säga "Vi tar en!".

Det är med skräckblandad förtjusning jag tar del av min djurutveckling.

Vi ska ju ha furugolv. Det är inte alls bra om man ska ha hund.

Fast vi kanske inte ska ha hund.

Äh.