Igår fick jag värsta PMS-brytet när jag kom hem. Orsaken var att Darlingen varit ofin nog att inte bädda sängen, inte plockat undan efter sig i köket och inte köpt några blommar till mig. Trots att han haft ledig eftermiddag.

Jag var så arg att jag höll på att gå upp i atomer. Ögonen var svarta och jag hörde mig själv prata med en röst som jag inte kände igen. Om jag ställts inför en gäng huliganer hade jag förmodligen inte darrat på manschetten utan gett dem en rejäl avhyvling.

Sen fick jag ont i magen och förstod plötsligt vad det handlade om. Kvällen slutade tidigt för min del. Fick i alla fall klämt ur mig en ursäkt. Sedan stöp jag utmattad i säng. 

Idag skäms jag över mitt beteende. Det känns inte alls bra att Darlingen åker på 5 dagars kongressande nu när jag varit så dum.

Filippa Bark är min idol. Jag blir trollbunden när hon är på TV eller radio.

Idag längtade jag tom tillbaka till den tiden då man tyckte att spritpennor luktade himmelskt.

Det verkar som om de som använder Facebook har sålt sig till djävulen.

Alla foton som lagts upp på Facebook tillhör Facebook. De tillhör inte innehavaren av kontot hos Facebook. Det kan innebär att Facebook säljer dina högst privata bilder på Facebook till tvivelaktiga kampanjer.

Ponera följande:

Sverige Demokraterna behöver ha tag i bilder på människor till en reklamkampanj. Du har tagit några konstnärliga bilder av dig och dina vänner. Facebook tycker att ni ser ut som några sköna lirare och säljer bilderna till Sverige Demokraterna. Vips gör du reklam för något som strider mot dina värderingar. 

Vem skyddar tredjeman? Jag har valt att inte öppna konto hos Facebook. Men jag har kompisar som gjort det. Jag vet inte om de lagt ut bilder på mig. Jag har ju ingenting att säga till om! Eller!?

Världen har blivit så svår sedan internet kom. Det har blivit svårt att vara modern. Gamla hederliga moraliska ställningstaganden luckras upp när information flyger genom sajberrymden. Man kan hota, förtala, kränka personer - göra allt som man inte vågar göra om man ser någon i ögonen. Brottslighet underlättas. Det har blivit mycket enklare för pedofiler och andra tvivelaktiga karaktärer att hitta offer på nätet.  

Och över allt svävar en otäck känsla av att människor verkar så förbannat dumnaiva. Vanligt vett och sans verkar försvinner när man glor in i en skärm. Speciellt ungdomar har inte den livserfarenhet som krävs för att hantera alla riskerna. Och ändå är det ungdomarna som nyttjar internet mest.

När jag började med internet bestämde jag mig för att inte skriva något på internet som jag inte kunde argumentera för i verkligheten. Den regeln håller jag mig till fortfarande.

Nu har Landet satt i gång de familjer som kommer att bli aktuella innan auktorisationen. Det finns tydligen 20 akter i Landet och 5 håller på att sammanställa sina akter.

Med tanke på att det kommer 9-12 barn/år så lär det bli ca 2 års väntetid innan barnbesked. Det ska kombineras med att det är 12-18 månaders väntetid i Sverige. I värsta fall kan det alltså ta inalles 3 år innan det blir barn om man väljer Landet.

Vi börjar allt mer ge upp vår dröm om att få adoptera från Landet.

Om jag för en stund försöker bortse från min egen adoptionstraumatiserande verklighet inser jag att alla ensamstående som vill adoptera faktiskt har det värre än mig.

Långa väntetider och begränsat antal länder. Rädsla för ändrade krav. Och ingen att dela smärtan och oron med.

Jag har fått ett nytt orosmoment. Flykten från adoptionskön i Kina.

Om det börjar mullra för mycket i leden så kommer dessa personer/familjer dra tillbaka sina ansökningar från Kina och se sig om efter nya länder. Och deras könummer är bra mycket bättre än vårat.

Jag blir så extremt frustrerad. Och orolig för egen del. Vi kommer ju bli fullkomligt utkonkurrerade könummermässigt. I alla fall hos AC. BFA kommer kanske lite lindrigare undan eftersom de inte haft Kina som land. Men många köar ju hos flera organsiationer....

Ibland läser jag DI:s nätupplaga. Avanza har annonsplats längst upp. Annonsen präglas av en makalöst irriterande och hundgodistuggande tax.

Det har faktiskt hänt att jag av ren och skär irritation lämnat sidan pga taxen innan jag läst färdigt.

Idag upptäckte jag vad man ville åstadkomma. Det är en lek med ord. "Get rid of the tax" står det. Har jag inte sett. Jag har bara sett den skabbiga taxen. Tanken är att man ska köpa kapitalförsäkringar för att slippa undan skatt. 

Det är bara att konstatera att reklam inte är lätt. Eller tillhör jag inte målgruppen.  

I morse hörde jag en röst beställa en giffel med mandelmassa på konditoriet. Konditori borde förbjudas. Rösten var nämligen min.

Med tanke på att vissa adoptionsländer har BMI krav måste jag antingen bli längre illa kvickt eller gå ner i vikt. Eller försöka inrikta mig/oss på länder utan BMI-krav.

Man borde kanske utföra en enkel beräkning som går ut på hur man får snabbast resultat - via viktnedgång eller längdökning.

I rest my case.