Jag gillar verkligen stövlar. Jag vill ha fräcka stövlar. Helst höga. Det går sådärbra att hitta eftersom mina vader är en aning volumiösa. 

Idag fick jag en länk från en god vän. En länk till en stövelförsäljare, Duoboots, som gör stövlar speciellt anpassade för såna som jag. Man mäter helt enkelt vaden på det fetaste stället och sedan beställer man passande modell.

Jag har inte testat att köpa därifrån ännu. Den goda vännen har beställt ett par. Tänkte först kolla med henne så att stövlarna är som förväntade.

Jisses!

Innan jag visste ordet av beställde jag ett halsband till mig själv. Med en elefant. Ska symbolisera elefantgraviditeten.

Än vågar jag inte köpa något till någon batting. Kanske när man skickat handlingarna till Landet.

Köpt från Studio Helene.

Darlingen har ringt till AC.

Det är i princip 4 länder som kan vara aktuella för oss med aktuellt medgivande:

Kirgizistan, Bulgarien, Etiopien och Vietnam.

Om vi höjer från medgivande till ej fyllt 4 år kan vi skicka till Colombia. Direkt. Men sedan kanske man måste vänta i 2-3 år innan man får barnbesked. Tjohej 1!

Kirgizistan har vi kollat lite på. Det är ca 20 personer före oss i kön och det kommer ca 10 barn/år. En liten nätt väntetid i Sverige på två år till. Men jag gillar tanken. Tjohej 2!

Vi ställde oss i kö till Kirgizistan och Vietnam. Vietnam bara för att vi inte har något vettigare för oss. 

Jag tror inte att vi kommer adoptera via AC. Men man vet aldrig.

Jag samlar bilnummer. Det är egentligen en ganska nördig sysselsättning.

Nu har jag letat efter 389 i flera månader.

Andra människor hade gett upp. Darlingen gav upp på 155. Inte jag. Jag är svårt envis och uthållig.

Idag kom det brev från AC. Vi hade inte angett något land vi ville adoptera från i vår ansökan så att de bad oss ringa.

Eh... jag trodde liksom att det var landvalet AC ska hjälpa oss med.

Om vi angett ett land - skulle de inte hört av sig alls utan bara satt oss i kön?

För övrigt testa jag mig själv med en liten framåtvisulisering idag. Visuliseringen bestod i försöka föreställa mig min egen reaktion om AC eller BFA säger att de har ett land vi kan skicka till direkt. 

Visualiseringen gjorde mig alldeles förskräckt. Jag kände mig inte alls redo ännu. Det är ju JÄTTEMYCKET som måste ordnas först. Typ färdigställa ett hus. Och det är jätteförsenat.

Imorse blev jag uppringd och fick en förfrågan om jag var intresserad av ett nytt jobb. Hos en konkurrent.

Känner mig smickrad. Bad om betänketid. Vet inte hur jag ska hantera det.

Kanske ska man träffa dem lite förutsättningslöst?

Jag tror att jag har slutat röka.

Det känns jättestort.

Har inte velat nämna det här eller någon annanstans förrän jag var säker på det. Nu har jag testat min motståndskraft. På avskedsfesten i fredags.

I  ärlighetens namn så försökte jag tigga cigg av diverse missbrukande kollegor kring midnatt. Som tur var hade alla rökt upp. Under en kort sekund övervägde jag till och med att leta upp något nattöppet ställe men jag sansade mig. Det är jag stolt över.

Det har gått förvånansvärt bra att sluta. Vet egentligen inte riktigt hur det gick till. Men det är tack vare att jag blev sjuk. Då blev det ett naturligt break. Ibland är sjukdomar jättebra!

När jag tänker efter så har benämningen på min rökning varit "smygrökning" Trots att jag är 40 år. Då kanske inte man kan säga att man slutat att röka. För man har ju aldrig rökt. Eller?

Ikväll har Möllevångarna varit på besök. Med sin hund.

Jag måste nog inse att jag inte är så avogt inställd till djur längre.

Jag låg nämligen på golven och kliade hundskrället både länge och väl. Och när jag hörde talas om att de kanske ska ta valpar efter henne önskade jag hett och innerligt att Darlingen skulle säga "Vi tar en!".

Det är med skräckblandad förtjusning jag tar del av min djurutveckling.

Vi ska ju ha furugolv. Det är inte alls bra om man ska ha hund.

Fast vi kanske inte ska ha hund.

Äh.