I lördags köpte jag extra mycket lördagsgodis. Sa till mig själv och Darlingen att jag köpte extra för att det var trick or treat-helg. På söndagen hade det inte kommit en enda unge som ville ha godis. Förresten var godiset slut. Och allt var egentligen bara en ursäkt för att få köpa riktigt mycket godis.

Igår bultade olycksbådande på dörren flera gånger. Uppenbarligen hade jag tagit fel på trick or treat-dag. Jag öppnade inte. Dels hade jag inget godis och dels tycker jag att de små grynen är ganska läskiga att öppna för. Och vem vill blir skrämd på sin egen farstukvist?

Förresten är det en nedrans korkad sak att lära sina barn. "Ge mig godis annars busar jag". Det är ju inte klokt! Vi lär ju vår barn utpressning!

När jag får barn så ska jag minsann aldrig uppmuntra dem att trick or treat:a. Över min döda kropp.

Fast jag kan tänka mig att köpa jättemycket godis ändå.

Idag hörde jag mig själv beställa en Whopper med lättdressing, morötter och sprite Zero.

Helt i enlighet mot Alperna 2008.

Dessutom har jag en stegräknade på mig. Det är faktiskt ganska jobbigt. Jag glömmer den på toa. Den fastnar i strumpbyxorna. Och dessutom utgör den ett bevis på hur lite jag rör mig när jag är på jobbet. Tanken är att jag ska gå 10.000 steg varje dag. Vissa dagar kommer jag hem och har 8.000 steg kvar att gå. Det är ca 1,5 timmes promenad....

Häromdagen ösregnade men jag gick ändå ut och pinnade på.

Än så länge har jag inte kommit upp i 10.000 steg en enda dag.

Min kropp är i chock. Den vet inte vad som drabbat den. Det vet knappt jag heller.