När vi åkte hem från jobbet idag blev jag harmsen på Darlingen. Aningslöst sa han: 

"Flingorna är slut. Ska vi köpa nya på vägen hem?"

Visst, det är en tämligen harmlös kommentar... Om det inte vore för att de uppätna flingorna var mina finflingor! Sådana man äter på söndagar. Jag har lobbyat för dessa nedrans flingor många gånger men Darlingen har ansett att de är onödigt deluxiga. Och lite fruntimmersaktiga.

Så hände det sig att Darlingen var utrikes. Jag drabbades av flingsug och gick åstad för att inhandla finflingor. Lite vardagsslyx. Nöjd åt jag 10 gram (Aftonbladet Viktklubb är en sträng dietist). Jättegoda!

Så kom Darlingen hem och jag visade glädjestrålande mina finflingor. Och åt 10 gram till. Fortfarande jättegoda!

Nu - mindre än en vecka senare - är mina finflingor slut!!! Jag är så upprörd.

Jag har minsann sett att Darlingen äter flingor med lite filmjölk. Inte filmjölk med lite flingor. Han är så slösaktig med flingor.

Nu har vi köpt nya flingor. Ett storpaket jättebilliga och ett litet paket med jättedyra. Nu får man inte äta flingor av den andra utan att be om lov.

Så går det när man är en flingglufsare och en finflingegourmet i familjen.

Ibland tror jag att jag är för barnslig för att bli förälder....

Jag har bevittnat en krock. En bil körde in i en annan bil som stannade vid rött ljus. Jag satt på bussen och hade utmärkt krockvy.

Jag flämtade högst av alla på bussen. Det var skämmigt.

Sedan åkte bussen vidare. Och jag med den. Då  kom jag att tänka på att jag skulle ha blivit ett uruselt vittne. Jag glömde ta bilnummerna. Jag som t o m räknar bilnummer! (letar nu efter 392)

Fast mitt tillkortakommande som vittne kanske inte var så farligt eftersom krockisterna gick ur bilarna och glodde chockat på varandra. Det hann jag se innan bussen rullade vidare.

Jag måste skärpa mig. Tänk om det varit en smitningsolycka. Vilket uruselt vittne jag skulle varit.