Mäklaren ringde idag. Köparen har pratat med besiktningsmannen och tänka sig! En prutmöjlighet har uppstått. Sicken tur. För köparen.

Den här affären har varit långdragen. Jag vill stänga den här husaffären och få en sak mindre att tänka på. Därför accepterade vi det lägre priset mot att vi skjuter på tillträdet. 

Det var ytterst nära att min stolthet ställde sig i vägen för den avslutande förhandlingen. Hade de knuffat lite mer på oss hade jag förmodligen gått i taket, ställt in hela affären och bytt mäklare. Jag tycker att vi har hamnat i kläm. Först av en budgivare som ångrade sig när h*n väl skrämt iväg alla andra med sin aggressiva budgivning. Sedan för att mäklaren gav oss rådet att inte skriva kontrakt innan besiktningen. Vilket är ett helt värdelöst råd med tanke på att bostadsmarknaden har vikt ner sig.

Vi har inte skrivit ännu. När vi har gjort det ska vi fira ordentligt. På det hela taget har det ändå blivit en bra affär.

Vi har fått svar från AC.

Det kostar 30.000 kr + 700 EUR att dra tillbaka sina handlingar från ett land.

Mer än vi trodde.

Dumt svar. Svårt beslut.

En kvinna i Göteborg har gett sig själv ett shoppingfritt år. Reportern på Rapport menade att det var en uppoffring då hon arbetade på ett kontor som var beläget i Nordstan (köpcentra i Göteborg). 

Hennes familjeliv har förbättrats eftersom hon numera vistas hemma mer istället för i affärer (HUR mycket tid la människan egentligen ner på att springa i affärer?!).Hon fikar mindre med kompisarna. Barnen slipper dras runt på stan på lördagar där dagen avslutas med lunch (vilken morsa orkar göra det? Bonusen tar musten och lusten ur mig på en kvart). Hon unnade sig en flaska vin då och då. Hon saknar tidningar. Och barnen fick overaller å sånt som de behövde. Hennes slutreplik var "... också är det ju bra för miljön".

Jag blir förvirrad av sådana nyheter. Vad är nyhetsvärdet i att en göteborgska har bestämt sig för att spara pengar?

Det påminner mig om när jag var singel och tilltufsad i kärlek. Det hände att jag gav mig ett karlfritt halvår för att få lite lugn och ro. Det brukade inte funka så bra, men det kändes ganska högtidligt när jag avlade de där löftena på en blöt tjejmiddag någonstans. Hua.

Nu inser jag att jag borde ringt Rapport och berättat om min ickenyhet. Korkade jag.

Förresten träffade jag min Darlingen under ett karlfritt halvår. Så det funkar.