I över en månad har jag haft ett skrivjobb hängande över mig. Jag har haft skrivkramp, haft prestationsångest och varit villrådig. Igår lyckades jag sätta sista punkten i dokumentet.

Det är en sådan enorm lättnad. Jag firade genom att gå till Noa Noa för att hitta något att ha på mig på fredagens julfest. Det slutade med att jag trasslade in mig i en kjol när jag upptäckte hur gråhårig jag har blivit. Fy för den lede för provrum med bra belysning.

Den sjukaste tanken - när jag stod där i provhytten och inspekterade min alltmer grånande kalufs - var:

"Inte bara gammal mamma. Utan också gråhårig mamma"

Jag måste nog gå i gråhårighetsterapi. Eller terapi i största allmänhet. Då ska jag även passa på att terapeuta bort min fäbless för att föra adoptionsstatistik med hjälp av AC:s väntelistor.

Så har nu väntelistorna återigen uppdaterats.

Vi fortsätter att klättra avigt.

Ska det någonsin bli en batting?