Den 18 december fattades det en himla massa beslut om fastighetsskatten. Det blev helt värdelöst för oss. 2006 köpte vi en tomt för att kunna bygga ett hus. På den tiden var skattesystemet uppbyggt så att vi skulle få uppskov av kapitalvinstbeskattningen förutsatt att vi placerade den i ett nytt hus och minst lika dyrt hus. Rätt eller fel, men så var förutsättningarna.  

Sedan blev det val. Och fastighetsskatten skulle försvinna. Vi reagerade inte nämnvärt. Vi skulle ju bygga nytt och allt snack om fastighetsskatten berörde ju inte oss - nybyggda fastigheter är skattefria de första 5 åren. Sedan har käftsmällarna kommit en efter en:

1. Uppskovet räntebeläggs vilket ökar vår månadskostnad med 1.000 kr netto.

2. Fastighetsskatten på den obebyggda tomten ändrades från skatt/kvm (det är en vääääldigt liten tomt) till 1 % av taxeringsvärdet. Månadskostnaden ökar med ca 650 kr netto. 

3. Omtaxering av obebyggda tomter till nybyggt småhus görs en gång per år, 1 januari. Däremellan går det inte att omtaxera. På grund av förseningar i husbygget får vi därför ett år extra med högre skatt.

4. På mitt sålda hus ändrades fastighetsskattens uttag från att proportionellt fördelas i förhållande till hur många månader på året man ägt huset till att tas ut till fullo av den som äger huset per 1 januari varje år. Och vem äger det "gamla" huset per 1 januari? Jodå... det är JAG. 500 kr extra i månaden under 2008.

5. Vi har pga de tidigare skattereglerna om uppskov av kapitalvinstbeskattning på småhus anpassat ägandet av det nya huset. Jag äger mer än Darlingen. Detta skulle åtgärdas genom en bodelning när huset var på plats och allt lugnat ner sig. De nya reglerna om fastighetsskatt innebär att bodelning under äktenskap utlöser kapitalvinstskatt.

Effekten av skatteförändringarna ökade alltså vår månadskostnad - i ett enda slag - med drygt 2.000 skattade kronor varje månad.

Jag kan väl i och för sig tycka att man ska betala skatt på det man tjänar och att det nya regelverket ökar valfriheten (du kan välja uppskov och räntebetalning eller skatta av direkt). Problemet är att vi försatt oss i en position där vi fattat beslut utifrån ett system som inte längre gäller. Och vi har ingen möjlighet att anpassa oss. Vårt beslut om huset är fattade för länge sedan. Vi måste gilla läget och ha råd med att hosta upp slantarna. Vi klarar det ekonomiskt även om det är irriterande, men det finns ju andra människor med mycket sämre marginaler. Människor som under de senaste åren sålt fastigheter och bostadsrätter med goda förtjänster och placerat vinsten i ett nytt boende, t ex pensionärer med begränsad likviditet.

Hoppas att bankerna har gjort kalkylerna så att låntagare har rejält med buffert i sina kalkyler. Så att människor klarar av kostnadsökningarna utan att behöva sälja sina bostäder. Våra kreditprövningar är tuffa. Bland de tuffaste på marknaden. Plötsligt är jag oerhört tacksam över det. Tacksam över att våra kunder inte behöver känna oro för att tvingas sälja.

Och som den pessimist jag är förutsätter jag följande förändringar i framtiden:

• Politikerna kan lätt öka skatteuttaget genom att ändra en eller flera förutsättningar. Man har fått tre instrument - räntesatsen på uppskovet, den kommunala avgiftens storlek (idag 6.000 kr) och taxeringsvärdets storlek. Det är med andra ord oerhört enkelt att pressa mer pengar ur fastighetsägarna. 
• Politikerna bestämmer sig för att inte subventionera nybyggen och tar bort de 5 fria åren och de efterföljande 5 åren med halv fastighetsskatt.

Himmel vad svenska folket blev lurade på fastighetsskattens utformning!

Vi har sett på dokumentär ikväll. En journalist som följt en flock människor från koltåldern till medelåldern. Alla med en gemensam nämnare - de gick i samma klass i grundskolan.

Jag vet inget om Jordbro. Har inga fördomar om hur folk från Jordbro är. Fast efter programmet måste jag nog tillstå att Jordbro förmodligen inte tillhör Sveriges mest välartade förort. Att växa upp i Jordbro var förmodligen ingen lek.

Jag var gravt tagen efter programmet. Över folks livsöden. Jag och Darlingen försökte finna en enda totalharmonisk människa i persongalleriet men lyckades inte. Allt fanns gestaltat - allt från missbruk till otroligt sjuka barn.

Undrar vad som hänt de andra i klassen? De som inte är med i programmet. Antingen är de välartade och ointressant för en dokumentär eller har det gått totalt utför för dem.

År 2007 slutade jag röka (Avklarat)

År 2008 ska jag sluta äta.

År 2009 blir jag mamma?

Herregud... vad ska jag ha för mål resten av livet?

Jag gick direkt ur sängen, satte mig vid datorn och har beställt en prenumeration på "Må Bra" i 12 månader.

Samtidigt har jag anmält mig till Lättviktarna. Och snurrat runt på deras sida ett tag. Verkar riktigt bra. Bättre än Aftonbladets Viktklubb. Det enda jag ogillar är att vibrationsträning inte finns med under motion. Som om det inte var nyttigt. Men det är det. Jag har träningsvärksont som bevis.

Jag blir tråkig när jag är tjock. Tycker det är skönast att gå i mjukisbrallor och slippa gå ut. Men så kan man ju inte ha det hela livet.

(Detta är första delen i att försöka ompa upp en bantningsövertygelse)

((Typ i riktning mot ett nyårslöfte))

(((Så förutsägbart)))

((((Jag vill inte göra som alla andra))))

(((((Fast ändamålen helgar medlen)))))

((((((Nyårslöfte får det bli!))))))

Väckarklockan ringde kl 8.15 imorse. Som tur var så var jag kissnödig så jag kom upp. Annars hade jag förmodligen försökt övertala Darlingen att skolka från vibrationsträningen idag... igen....

Resten av dagen har varit ganska loj. Kollat på utelampor, köpt liten present till vårt fadderbarn, påbörjat pussel, avslutat pussel (oerhört svårpusslat), spelat Buzz, läst Hänt Extra, slutbestämt tapeter, varit två gånger i nya huset. Dessutom har vi haft en seriös TV-tittarkväll som planerades in i minsta detalj. För första gången denna julhelgen.

Jag har flera gånger under hösten bloggat om att jag börjat banta. Det har varit lögn. Jag väntar nämligen. På inspiration. Men den kommer inte. Det brukar den göra. Men denna gången låter den vänta på sig. Har förmodligen för mycket annat att tänka på. Måste sluta tänka på annat och koncentrera mig på att börja tycka illa om mig själv. Det brukar göra susen.

För övrigt låter det sinnessjukt att behöva börja tycka illa om sig själv för att få bantningsinspiration. Men det är sant.

Jodå. Det går framåt. Idag har vi rationaliserat bort träpanel i taket på entreplan. Ersätter det med gips och en snygg taklist istället. Ut ur bilden försvann också boasering i trappan och hallen. För plottrigt.... I hallen blir det nu bara vårt älskade stjärngolv till en putsad innervägg:

Av en ren händelser fick vi händerna på en tapetkollektion från Midbec/Long Island som fick våra magar att kullerbytta en smula. Problemet var snarast att det fanns så många varianter på samma tema att välja mellan. Bonusen valde raskt den gröna varianten (den randiga med stjärnor + borden till vänster men med en ljus bakgrund):

Nu har vi beslutsvånda. Valet till framtida battingens rum var inte lika enkelt. Just nu lutar det åt rosa, ljusbrunt och cremevitt. Fast vi har varit inne på turkos och mörkbrunt också... Det är en smula besvärligt att komma vidare. Darlingen och jag har en enastående förmåga att behöva processa våra beslut. Just när vi tror att allt är bestämt och klart så känns det inte längre bra i magen. Och så får man börja om igen...

Vi har emellertid stängt boken när det gäller vårt sovrum; vitmålad träpanel i snedtaken och med en svagt gröngulrandig tapet som funkar med turkost, lime och sånt:

På det hela taget är vi ganska nöjda.

Förutom att jag gått upp 2 kg nu i jul.

Sedan några år har stora delar av vårt umgänge som tradition att äta middag ihop på någon krog under mellandagarna. Som om man skulle behöva mer mat....

Detta året var vi på Le Concert och blev både mätta och lite smått onyktra.

Vi åkte hem för att hämta Bonusen hos Farmor medan alla andra gick vidare till Vinylbaren. Vet inte riktigt vad jag tyckte om det.

Bra att komma hem. Tråkigt att vara de enda som åkte hem. Darlingen tyckte nog det var ännu tråkigare än vad jag gjorde eftersom han körde Loka hela kvällen för att kunna köra bil.