I vår vänkrets har uttrycket "att göra en Gadd" myntats.

Uttrycket uppstod för flera år sedan när jag och en svägerska skulle gå på KB och lyssna på Eric Gadd. Jag berättade det för en nära vän. Eftersom hon inte gillar den typen av musik hade jag inte en tanke på att fråga henne om hon ville följa med.

Jag blev därför ganska häpen när hon - utan att hon tillfrågats om hon ville följa med - deklarerade att hon inte ville följa med.

Jag blev så häpen att jag utbrast:

"nä, du är faktiskt inte tillfrågad heller" (... trevlig tjej... )

Sedan dess betyder "att göra en Gadd" att man helt sonika bjuder in sig själv på ett socialt event eller dito. Utan att ens närvaro är önskad. 

Jag gjorde en Gadd när jag läste om Kenyas krav på adoptanterna. Tog för givet att vi skulle kunna skicka dit. Att deras krav på blivande föräldrar var något jag prompt måste hantera, förhålla mig till och ha en åsikt om. Glömde alldeles bort att jag och Darlingen bara varit gifta i 8 månader. Och Kenya kräver 3 års äktenskap.

Så vi är inte ens inbjudna. Vi behöver inte bekymra oss överhuvudtaget.

Nu känner jag mig en smula dum. Och tänker låta inlägget stå kvar som en påminnelse om att man bör vara ödmjuk i adoptionsvärlden...   

Jag är precis återbördad till kontorsstolen efter att ha tillbringat förmiddagen på ett skatteseminarium. Inte mer än 40 minuter in i programmet drabbades jag av akut sömnbehov. Blundade och var ytterst nära att somna. Det enda som avhöll mig från att tillåta mig falla i sömn var att jag tycker det är så extremt pinsamt med sömnspasmer....

Trodde att kaffepausen skulle råda bot på sömnbehovet. Men icke. Det bara fortsatte. Trots kanelbulle, te med socker, 5 dumlekolor, 1 äpple och 3 glas vatten. Det slutade med att jag fick springa på toaletten. När jag ändå var ute ur föreläsningslokalen lokalen passade jag på att smita från hela eländet. 1 timme före utsatt tid.

Jag har aldrig tidigare drabbats av sådan obetvinglig lust att sova. Jag brukar vara som ett litet ljus på seminarium. Plötsligt funkar det inte längre.

Ytterligare ett ålderstecken?