Sedan några år har stora delar av vårt umgänge som tradition att äta middag ihop på någon krog under mellandagarna. Som om man skulle behöva mer mat....

Detta året var vi på Le Concert och blev både mätta och lite smått onyktra.

Vi åkte hem för att hämta Bonusen hos Farmor medan alla andra gick vidare till Vinylbaren. Vet inte riktigt vad jag tyckte om det.

Bra att komma hem. Tråkigt att vara de enda som åkte hem. Darlingen tyckte nog det var ännu tråkigare än vad jag gjorde eftersom han körde Loka hela kvällen för att kunna köra bil.

Idag har jag blivit både arg och ledsen på Bonusen två gånger. Första gången manipulerade han mig att tycka synd om honom så att han skulle slippa en uppgift. Jag gick på det.

En stund senare - i ett anfall av segervisshet och mindre eftertanke från Bonusens sida - framkom det att han var stolt över att ha lyckats lura mig.

Vi fick prata allvar. Sånt verkar så lätt innan (eller efter), när man inte befinner sig mitt i själva situationen. Jag har en tendens att säga för många ord för att förklara det jag menar.  

Sedan åkte vi på middag hos mina föräldrar där hela Rosenfamiljen också var med. Tre flickor kan skruva upp den mest sansade kille och Bonusen har en tendens att bli lite obetänksam när han är uppskruvad. Vid middagsbordet diskuterade vi jeans och det faktum att jag inte hittade några jeans som passade mig. Plötligt hör jag Bonusen säga till Rosenflickorna "Du är ju ful i jeans".  

Igen. Blixtrande arg. Spänner ögonen i Bonusen inför hela middagsbordet. Är jättesårad och försöker hantera mina egna sårade känslor samtidigt som jag ska bortse från det personliga i situationen och förklara att man ALDRIG ska göra sig rolig på någon annans bekostnad.

Resten av kvällen fick han ingen uppmärksamhet av mig. När han vill kramas sa jag att jag inte hade lust att krama någon som inte var snäll mot mig. Han var tillstukad. Och jag mådde ganska dåligt inombords. Inte förrän på sängkanten blev han förlåten.

Ibland önskar jag att jag hade längre vana av att ha honom i mitt liv. Jag känner mig osäker på om jag gör rätt. Om jag förstorar saker. Är för sträng. Ger efter för lätt. Låter mig manipuleras.

Det är jättesvårt att vara Bonusförälder ibland.