Grodis

30 december 2007 12:22

Det "värsta" är att om jag nu väljer att skriva om DET på bloggen så vet snart "alla"... så jag har väl inget val. Men det är himla kul att höra att du har samma mål som mig!
2008 får bli MITT år.
2009 får bli LITENS år.
Sen får man ta det därifrån... behöver inte planera så jättelångt fram, eller?
Säg att 2010 får bli FAMILJENS år. Lära känna varandra och bli just en familj. Må bra och hålla vikten. Typ?

Brummelisa

30 december 2007 12:27

Hahahaa, blir nog inga problem:

* Inte bli tokig av sömnbrist
* Inte bli tokig av kamp mot dagicbaciller
* Inte bli tokig av kamp mot treårstrots
* Inte bli tokig på tonårs(s)trulighet

osv, om man ska tro föräldrarna i omgivningen. Fantastiskt hur mycket positivt man får höra om hur underbart det är att ha barn. Not.

Pipeline

30 december 2007 14:07

Grodis: Jag har aktivt valt att vara anonym i min blogg för att kunna skriva det jag känner utan att censurera mig. Ingen i mitt "verkliga" liv känner till min blogg. Det är ganska befriande. Fast i verkligheten är det kanske någon som "hittat" mig och följer mina tankar i hemlighet... Hur som helst så har jag funderat på att hålla min blogg fri från bantningsprat och blogga om bantningsvedermödor på MåBra:s hemsida istället. Kanske kan du göra likadant? Vi kan utbyta hemlig information om bantningsnick på MåBra ;-)

Brummelisa: Självklart kan du få vara med! Marsch in på Må Bra och bli medlem i Lättviktarna. Antingen får man betala eller så får man det gratis om man samtidigt prenumerarar på MåBra:s tidning. Är också pro olika bestraffningar. En tjej jag känner berättade att de hade viktklubb på jobbet. Om man inte höll sin vikt/gick upp i vikt fick man straffkommendering i form av hårt arbete hos de övriga i viktklubben, typ kratta löv, rensa stuprör, hugga ved eller annat skoj. Jag såg genast framför mig att alla gick hem till andra för att straffarbeta. Men så är jag ju också en pessimist av stora mått... Typ som du ;-)

Brummelisa

30 december 2007 16:21

Hmmm... jag är nog lite mer pessimistisk än dig. Jag ser nämligen framför mig hur alla andra i den viktklubben får grusgångar krattade, staket målade, fönster putsade och golvbrunnar rensade (av MIG enbart) medan mitt hem fortsätter förfalla...

O, vilken fin metafor det blev där då...

Jag är skeptisk till alla former av viktklubbar efter att ha provat dem alla. Det enda som händer är att jag betalar massa pengar och sedan får jag ha ångest inte bara över att jag fortfarande inte har tagit tag i min vikt på allvar utan även över att jag är en sån jäla loser som gör folk rika på min dåliga karaktär.

Men nåt behöver göras. Ska funta på det.