Jag är med i ett forum för personer som har intresse av att adoptera från Bolivia. Även om jag och Darlingen har gett upp hoppet på att få adoptera från Bolivia så läser jag ändå vad som händer i "Bolivia-världen". Man vet ju aldrig...

För ca en vecka sedan kom det två barnbesked på två dagar. Det var fantastiskt! I synnerhet eftersom jag vet att det är väldigt många som har sina adoptionshandlingar i Bolivia.

I Bolivia finns det flera domstolar som man kan bli placerad vid (vet inte hur många domstolar det är per stad). Och flera städer (Santa Cruz, La Paz och El Alto) Och om jag fattat det hela rätt så kan det stå 3 svenska familjer i kö i varje domstol i varje stad. När en familj får barnbesked så placeras en ny familj i domstolen, på tredje plats. 

Så långt låter ju allt rimligt och bra. Men tänk om man blir placerad i en domstol och en stad som står helt stilla? Det kan i praktiken innebära att en familj som skickat sina handlingar i januari kan få vänta längre på en familj som skickat handlingar senare, låt oss säga juni. 

Ett av de senaste barnbeskeden kom från en stad som man testskickat till, El Alto. Det innebär att det står folk i andra köer som fått köa mycket längre än de som köat i El Alto. Troligen.

Och då tänker jag så här:

Ponera att man skickat handlingar till en domstol i en stad som det står still i. Det kan innebär att man blir omsprungen, dvs en familj som köat en kort tid kan få barnbesked snabbare än andra. Det måste vara präktigt jobbigt att uppleva. Känslan av att ha valt fel kö. Visst hade man glatts åt att andra fick barnbesked, men hur länge klarar man en sådan påfrestning? Känslan av att ha valt fel kö...

Med tanke på att jag kan få krupp av att välja fel kö på Malmborgs så kan jag lättligen föreställa mig att jag skulle få mer än krupp om jag upptäckte att jag valt fel adoptionskö.

Fy fabian vad livet som adoptant är jobbigt.

Jag blir dessutom mer och mer nervös för det här med 42 års gränsen.

JAG VILL HA BARN!

Idag har jag haft besök av Köparna av vårt hus. Tillsammans med ett uppbåd av hantverkare. Fru Köpare visade sig var en sprudlande människa i min egen ålder som jag omedelbart fattade tycke för. Hon är gravid och barnet förväntas anlända i juni.

De har tidigare sagt att de ska renovera köket. Nu visade det sig att de ska riva ut hela bottenvåningen. I början uttryckte de sig en smula försiktigt inför mig, men när de förstod att jag tyckte det var helt ok och att min inställning till förändringen var osentimental gick de loss ordentligt. Och vilket jobb de har framför sig!

Det är helt klart att det är Fru Köpare som bestämmer var skåpet ska stå. Hon pekade och vevade, förenklade svårigheter och log sött när hon stötte på patrull. Och hela uppbådet blev charmade och beredvilliga. Ibland är det makalöst härligt att se hur män (hantverkare) reagerar på lite kvinnlighet. De verkar vara villiga att göra vad som helst. Inget är ett problem. Inte som man erkänner direkt i alla fall.

Jag har begärt option på att få komma och hälsa på när de är klara. Och de har begärt att få option på att hälsa på oss i vårt nya hus. 

Och det bästa av allt är att vi sparar flyttstädningen! Vi blev entledigade eftersom de ska totalrenovera det första de gör.  

Idag väntar en smått rörig dag.

Glömde datorn på jobbet och ska snart åka in till stan för att hämta den. Sedan måste jag hem igen för att ta emot köparen av vårt hus. Han kommer körande ner från Småland med ett gäng hantverkare för att mäta i köket. När han mätt klart ska jag kasta ut honom för att åka och klippa mig. Och därifrån ska jag hasta tillbaka till jobbet för att hinna vara med på ett telefonmöte. Tänkte satsa på att vara hemma igen kl 15.30 Kommer nog inte funka så bra.

Däremellan ska jag ringa ett snickeri för att bestämma tid för diskussion om hur våra garderober. Och byta till vinterdäck.

Jag borde kanske bjuda köparen och hans snubbar på kaffe men jag vet inte om jag hinner sitta och småprata...

Förresten fick vi reda på igår att vi troligen inte alls kan flytta in som vi tänkt när vi kommer hem från skidresan. Slutbesiktningen kommer nämligen inte göras förrän i slutet av vecka 9 som det ser ut nu. Så planen är att vi får flytta in i källaren efter att vi gemensamt besiktigat källargolvet så att vi kan stapla våra möbler där...