Sedan en tid tillbaka har jag fått massa skabbiga plitor där käken går över till hals. Idag fick jag veta varför. Det är stress. Så jag köpte en ansiktsmask som ska hjälpa min hud att överleva. Tyvärr fanns det ingen mask som hjälper det som är innanför huden... Tycker annars att jag har allt under kontroll. I alla fall när jag har mina "att-göra-listor" tätt inpå kroppen. 

Idag lämnade jag jobbet kl 13 för äta lunch med Darlingen. Jag tog honom i handen och virvlade in i Tjockisbutiken. Slängde på mig ett par byxor som jag provade redan i lördags, hörsammade inte hans tillrop om att köpa ett par stövlar som ändå stod och skräpade på en hylla i närheten av byxorna. På 4 minuter blankt hann jag köpa byxor och jag är fortfarande i chock. Två byxor på tre dagar.

Sedan röck jag Darlingen och rusade vidare till Byggfabriken där jag förevisade allehanda viktiga saker såsom ringklockor, nummerskyltar i emalj, handdukshängare (emalj), toarullehållare (emalj). Hm... jag har ett svårt begär på vit emalj just nu. Det är säkert inte ens inne men det är så skönt att ta på. Hur som helst... vi fick t.o.m med oss lite rektangulärt kakel till köket som vi ska prova mot köksinredningen och kalkstensskivorna.

När vi gjort av med en halv förmögenhet på Byggfabriken rusade vi iväg till lunchrestaurangen för att kasta i oss lite lunch. Lasagne. 20 min senare släppte Darlingen av mig utanför min frisör (som fortfarande börjat köa aktivt hos AC) och hudterapeut där jag sedermera fick stressdomen. 

När eftermiddagen gick mot kväll infann jag mig på träning. Och sedan rusade jag hem för att hinna se huset innan vi skulle äta kvällsmat. Det verkar som om det kommer att bli putsat de närmaste dagarna.

Nu ska jag packa liten övernattningsväska för att tillbringa två dagar i Stockholm.

Jag måste försöka stressa mindre. Plitor är jättefult.

Jag känner stor vanmakt inför en god väns situation. Tror inte att min goda vän ser att hennes dröm är på väg att falla som ett korthus. Har försökt luska för att se var hon mentalt befinner sig. Och jag tror inte att hon har den insikten som hon skulle behöva just nu. Det är lite för mycket som pågår i väninnans liv för att hon ska kunna sortera begreppen.

Väninnans insikt skuggas av en mängd saker - livsavgörande - saker som jag har full förståelse för. Men inte desto mindre är jag rädd att hon är på väg att göra sitt livs misstag genom att inte ta itu med problemen.

Tror inte att hon vare sig vill eller orkar ta tag i situationen eftersom konsekvenserna av det kan bli en stor förlust. På flera sätt.

Jag känner mig mycket orolig. Och kan inte göra så mycket mer än att finnas i närheten. OM hon behöver mig i framtiden. Vilket jag tyvärr är ganska övertygad om att hon kommer att behöva.