Ibland undrar jag hur det känns den första timmen, den första dagen och det första dygnet när man fått veta att man är gravid.

Kan man tänka på något annat?

Är magen full av bubblor + en 5 mm cellklump?

Hur rädd är man för att något ondsint ska hända?

Hur glad hade Darlingen blivit?

DET önskar jag att jag kunde få veta. Men de andra dagarna är jag nog inte så avundsjuk på. Möjligtvis när bäbisen placeras på magen och allt ont är över. Fast då är man ju liksom inte per definition gravid längre. Utan mamma.

Jag har som sagt varit i Stockholm idag. Har varig totalt nergrottad i skatteinstruktioner som jag håller på att upprätta för en ny produkt. Tack och lov hade jag en skattejurist vid min sida. Det var en sådär torr person som blev himla mysig när man gnuggade lite på honom. Jag gillar när folk ger oväntat roliga svar på tal.

Ägnade kvällen åt att sitta på Arlanda och jobba. Kul tjej. Inte ens minsta lilla skvätt vin kunde jag ta eftersom jag hade bilen på Sturup.

Det blåste i Skåne. Så pass att jag - för första gången någonsin - tyckte att det var direkt obehagligt att landa. Ju närmare mark vi kom desto mer krängde planet. Till sist landade vi med en duns och planet skuttade på hjulen från sida till sida. Det är möjligt att vingarna skulle fungerat som stöttor utifall planet sidkantrat men jag är glad att vi inte fick möjlighet att testa min hemmansickrade teori....

Medan jag varit Stockholm ToR (hemma kl 21... ) gjorde Darlingen en heroisk insats som beslutsfattare gällande resan till Rom. Nu är det klart! Han hade bestämt allt när jag kom hem och jag behövde bara godkänna. Och betala.

Tror att vi har bokat ett riktigt bra hotell, Alimandi Vaticano. Fantastiska recensioner av tidigare gäster. Så hotellet har nu en hel del att leva upp till...

Det blir lite dyrare än vad jag tänkt mig. Men å andra sidan har mina föräldrar fått vänta i nästan 10 år på att få tillbaka sitt lån. Utan deras lån hade jag inte kunnat köpa ut min förre sambo när vi separerade. Och då hade jag och Darlingen inte kunnat bygga vårt nya Drömhus.

Mina föräldrar är bäst i hela världen.

Och jag låter som en 5-åring som tävlar i kategorin "Vem har världens bästa föräldrar?"

Ikväll har vi ägnat ansenlig tid åt att surfa på resor till Rom. Via modem. Det var en pärs.

Vi jämförde SAS och Sterling under de aktuella resdagarna. Valde Sterling för att flygtiderna var bättre. Resan skulle kosta 7.792 DKK för fyra personer. Sedan började det....

1. Incheckning av varsin väska à 50 DKK ToR, dvs 200 DKK.

2. Val av plats på flygplan, 195 DKK/65 DKK per plats, dvs 260 - 780 DKK

3. Avbeställningsskydd á 85 DKK, dvs 340 DKK.

4. Handling fee 400 DKK

När jag kom till punkt 4 blir jag förbannad. På att lågpris inte alls är lågpris. Även om man är ute 9 månader innan avresa. Jag avslutade hela bokningen för att boka via SAS istället.

Sedan blev det ingen bokning via SAS för att jag kom på att jag kanske ska gå till resebyrå istället. Det verkar ju lika dyrt ändå så då kan man lika gärna få hjälp med hela bokningen.

Nu är jag jätteonöjd över att jag är så obeslutsam och känner att jag drabbats av ett I-landsproblem.

Nu har jag återigen bokat fel. Eller rättare sagt inte bokat alls.

I morse vaknade jag tidigt och kom på att jag nog borde kolla om jag bland mina flygbokningar har en bokning till Stockholm imorgon. Det hade jag inte. Däremot hade jag två bokningar till Stockholm den 29 januari.

Lyckligtvis kunde jag boka om eländet. Men det straffade sig genom att jag inte kommer att komma hem förrän vid 21-tiden i morgon. Det var den mysiga fredagen....

I morse fick jag ett glädjebesked från en av tidigare nämnd kollega. Hon var hos doktorn på morgonen för att ev. påbörja en utredning. En stund senare går hon ut från mottagningen som en gravid kvinna. Det är så magiskt!

Inledde vår kväll hos mamma och pappa där vi blev utfordrade med tomatsoppa och pannkakor. Drömgott! Ibland har jag lust att vara liten igen och bo hemma, bli ompysslad och duttad med.

Innan vi for vidare till Rosenfamiljen för att skidreseplanera tömde vi en billast med prylar från förrådet. Prylarna får tillfälligtvis flytta in i mammas och pappas garage. Känns väldigt bra att flytta lite i taget. Även om det bara blir till ytterligare ett ställe... Ger en känsla av att ha påbörjat flytten istället för att skjuta allt till 2-3 dagar när vi kommer hem från skidresan. Ja.. jag vet... det handlar återigen om att jag har kontroll. I alla fall en känsla av kontroll.

Några timmar i Rosenfamiljens kök resulterade i en ny lista med måsten. Tre storkok till 8 personer ska förberedas och frysas in. Och 2 luncher ska planeras. Pengar växlas. Hemförsäkringsbevis ordnas. Samtal ringas till resebyrån. Jeans inhandlas (fasa!). Strumpor inhandlas.

Det lustiga är att jag börjar försonas med tanken på att jag ska åka på skidresa. Det kanske rentav blir en välbehövlig avslappning på ett ställe där jag inte kan göra ett jota annat än att vara. Den här nya avslappade attityden kommer förmodligen av att jag klargjort för mig själv att jag inte behöver åka skidor om jag inte känner för det. Jag måste inte vara så redig alltid. Det är ok att sitta i en backe och läsa en bok också.

Jag vet inte riktigt hur det har gått till men plötsligt har jag blivit mentor för två yngre kvinnliga kollegor i allehanda spörsmål. Det är en stor ära även om den ibland tar både energi och tid.

Och det är faktiskt oerhört svårt att lämna råd. Den ena kollegan känner jag väl, den andra kollegan är en ny bekantskap. Den ena kollegan har problem hemma och den andra har jobbrelaterade problem.

Det allra svåraste är att vara tyst och lyssna istället för att bli lösningsfokuserad. Jag blir mycket lätt lösningsfokuserad.... Plättlätt drar jag upp riktlinjer för hur en sak ska hanteras utan en tanke på att alla inte är lika dumdristigt rakt på sak som jag själv. Ibland vill de kanske bara få ett litet försynt råd och inte en brutalt ärlig pantpårödbetan-analys.

Att bli frågad till råds är ett stort förtroende som man ska handskas varligt med. Jag vill så innerligt gärna att allt ska gå bra för mina båda kollegor. Jag vill inte att de ska gå i samma fällor som jag själv gått, men kan man verkligen försäkra sig om det? Ibland måste man förmodligen göra egna misstag för att lära sig något.

Jag hoppas att jag ger dem adekvata råd som är användbara.

Om 10 år ska jag fråga dem. Om de fortfarande är goda vänner och inte sagt upp bekantskapen pga dålig rådgivning...