Det finns två ord som jag är lite extra kär i - sagogryn och lemonad.

När jag var liten åt vi Sagogrynssoppa. Det är en soppa med torkad frukt, russin och små, små stärkelseprickar som kallades sagogryn. De första sagogrynen var rosa. Sedan blev de vita. De vita var inte lika bra eftersom de smälte i värmen.

Det är sagogrynssoppesäsong varje år mellan jul och nyår. Soppan innehåller massor av torkad frukt, russin och sagogryn. Ska serveras iskall. Numera innehåller soppan inga sagogryn eftersom de inte funnits att uppbringa.  Trodde vi! Idag googlade jag sagogryn och upptäckte att de finns fler människor som saknat sagogrynen! Och de finns i välsorterade matvarubutiker!

Det är måndag. Det har börjat bra.

Igår planerade jag min lördagskväll efter "Stjärnorna på Slottet". Och idag ägnade vi över en timme åt att diskutera programmet och Arja.

Idag har jag tittat på ett program om Povel Ramel med stor förtjusning.

Med sorg i hjärtat har jag också konstaterat att dagens barn inte alls tycker att Kalle Anka & Co är något att se på Julafton. Det finns ju så mycket annat fräckt som är tecknat. Typ Avatar.

Och jag hörde mig själv tjata utan framgång om att få se ett avsnitt ur NP Möller som jag gav Pappa i julklapp. Men vi enades istället om att se ett minnesprogram från 1958 och Rapport.

Vilken stofil man blivit. Och så njutningsbart det är!

Vi skulle bara ut till Förorten för att kolla in en färg på en husgrund. Avfärd kl 13.30 Syftet med utfärden var att visa Darlingen att mörkt olivgrön grund är att föredra framför svart grund till våra olivgröna fönster och vita putsade väggar.

Vi kom hem 21.30, dvs 8 timmar senare med magar som petade ut åt alla håll. Vi har hunnit med att äta lunch, dricka eftermiddagskaffe med massa julkakor, äta middag med efterrätt samt avrunda med kaffe med choklad.

Vi parkerade oss nämligen hemma hos Mamma & Pappa. Och så blev det en sån där oväntat trevlig dag. Utan måsten.

Nu har jag brutal ångest.

Jag är en av de olycksaligt utvalda 300.000 personerna som drabbats av Telias mailsammanbrott.

Inatt fick vi dock ett mail. Från vår byggare. En kostnadsberäkning över de tillägg vi gjort till nya huset. Fasansväckande mycket pengar. Fördelen är att vi nu vet ungefär HUR dyrt hela bygget kommer att bli... 

Vi är snubblande nära att börja spara in på finishen, t ex att låta bygga in en IKEA-bokhylla istället för att låta en snickare bygga den i gediget material. Det skulle vi spara en sisådär 5.000-6.000 kr på. Men IKEA är förgängligt. Det slits hårdare än gediget trä. Vill man då bygga in IKEA-bokhyllan Billy?

Sådana saker ska vi tänka på idag.

Huvudet snurrar av adoptionskostnader, anläggningavträdgårdskostnader, bilbyten, en utlovad resa som jag ska bjuda mina föräldrar på, skidresan...

Och jag känner mig fattig som en lus och utan någon som helst kontroll över utgifterna.

Vi har en väldigt skön dag. En sån dag när man går runt i tystnad tillsammans och gör det man vill. Men ändå känner närvaron av varandra. Min stress över allt som ska landas innan skidresan har klingat av lite. Beror förmodligen på att jag packat tre flyttkartonger.

Min stresshanteringsplan går nämligen ut på att vi ska packa en kartong varje dag. På så vis känns det hanterligt. Problemet är snarast var alla kartonger ska förvaras....

Ute är det ruskprickväder med underkylt regn och blåst. Jag ska strax krypa ner under en filt i sängen bredvid Darlingen. Kanske läsa en bok. Om några timmar ska vi äta oxfilé, pepparsås med cheddartouch, rostade rotsaker i ugn och kanske öppna den där mini-amaronen Corvinan som är så god. 

Vi var hos Hjortfamiljen igår där en vattkoppssjuk liten Hjortpojke höll på att få mig att stanna hemma. Jag har INTE tid att få bältros. Men jag är glad att jag valde att tukta min hypokondriska sida. Man blir alltid så ompysslad hos Hjortfamiljen - goda viner, fantastiska maträtter, otroligt trevligt och engagerat sällskap. Men vi blev så klart lite smått i hatten.

Det kändes imorse. När klockan ringde 8.30 Denna människan hade bokat vibb-träning kl 9.00 Darlingen älskade inte mig speciellt mycket i den stunden och muttrade något om att jag borde få huvudet undersökt som bokat träningstiden EFTER vi blev bjudna till Hjortfamiljen. Han har förmodligen rätt....

Så vi tuktade våra kroppar i arla morgonstund vilket hade den stora fördelen att vi vaknade och blev lätt euforiska. Baksmällan kom av sig.

Nu undrar jag bara var jag ska göra av all eufori... Jobba eller börja flyttpacka?

Hemresan var inte ett dugg annorlunda.

Jag ska ALDRIG mer resa i tjänsten under jul- och nyårshelger och försöka använda restiden till att arbeta. Det är bara naivt.

Jag har rest med X2000 idag. Till Linköping. Trodde det skulle vara lugnt på tåget såhär mitt i veckan medan alla har ledigt. Det var dumt trott. I mellandagarna transporterar sig alla barnfamiljer kors och tvärs över landet.

Jag hade nämligen sällskap av rosa bebis (2 månader), grön bebis (8 månader), Rickard (2 år), David (3,5 år). Omringad. Det gräts ikapp. Och när det inte gräts så småkräktes det. David överfölls av sjunglust och sjöng så högt han kunde. Samtidigt försökte brorsan Rickard sova men blev såklart ilsken när hans brorsa bestämde sig för att ackompanjera sig "skönsång" med vevande och sparkande armar med destination sovande bror. När David väl vaknat ville han veta om när de skulle gå av. Pappa berättade att de inte skulle gå av på flera timmar. Vi befann oss då i Hässleholm.... Sedan upprepades frågan en sisådär 15 gånger till innan jag barmhärtigt nog fick kliva av i Linköping.

Och så fortsatte det... Vikta flygplan for genom luften. Det byttes nerbajsade blöjor, rapades och småkräktes. Det snös och snörvlades. Och när man trodde att allt inte kunde bli värre så blev alla toalettränade barn nödiga samtidigt. Tumult utbröt. 

Det är skönt att det ännu återstår några timmar innan jag ska åka hem igen.