Idag stod det följande i Sydsvenskan:

"... På barnhemmet i provinshuvudstaden Taiyuan berättar föreståndaren Geng Kaiwen att antalet övergivna barn ökat med 230 procent på bara två år. Över 95 % av barnen är handikappade. Var 30:e sekund föds ett missbildat barn i Kina och situationen blir värre för varje år, sade Jiang Fan från den nationella familjeplaneringskommissionen är de släppte larmrapporten. Enligt den har nu upp till 6 % av barnen som föds i Kina någon form av synlig missbildning"... "Av de missbildade barnen får 40 procent livslånga skador och 30 procent dör kort efter födsel."

En svensk professor - Göran Annerén - på Socialstyrelsen tror dock att de kinesiska larmrapporterna snarare beror på förbättrad rapportering av missbildningar. I Sverige har vi 4 % missbildade om man räknar in allt, som extra lillfingrar och andra småsaker.

Nu har man i Kina startat program för att vända utvecklingen. Man ger kvinnor subventionerat mjöl med folsyra och andra näringsämnen. Mellan 13:e och 28:e veckan i graviditeten kontrolleras kvinnorna. Upptäcks någon defekt på fostret aborteras det.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta. Mer än att jag blev förvånad över alltihop. Antalet missbildade barn i Kina. Och i Sverige. Och åtgärderna i Kina för att komma till rätta med problemen. Vad är det för fel på att minska utsläppen och få ordning på miljön?

Jag har fått en jättebra idé för viktnedgång. En komatablett.

Utseendemässigt skulle den påminna om en äggklocka, fast den mäter kilo istället för tid. När man har en sisådär 20 kilos övervikt ställer man in den klockan på "20 kg", sväljer den och lägger sig på en våg som ser ut som en säng. Sedan ligger man i koma tills man gått ner 20 kg och klockan ringer och väcker en ur koman. Och då blir alla jätteglad över att man har vaknat och inte blivit hjärndöd. 

När komaklockan gjort sitt skulle jag resa min utmärglade kropp från viktnedgångsbädden (hamnade alla kilona i lakanen?) och rusa åstad till första bästa bikiniaffär enkom för att njuta av att prova bikinisar. Jag skulle faktiskt även prova de fula bikinisarna bara för att kunna njuta av att ALLA bikinisar - även de fula - sitter snygg på min nya komade kropp.

Dessutom skulle ett svartlockigt barn sitta på sängkanten när jag vaknade ur koman. Vår lillbatting. Medan jag varit komatiserad har nämligen Darlingen varit i Landet och hämtat battingen. Alla tyckte så synd om Darlingen för att han hade komatiserad hustru och alla trodde att en liten batting var det som krävdes för att locka mig tillbaka till livet. Och det var det. Annars hade jag förmodligen tynat bort eftersom komaklockan inte klarade magsyran.

The End

Jag tror att min hjärna blivit onyttigt inlindad i fettceller och att det kväver allt annat tänk. Eller vad sägs om dagens tankar?

• Hur mycket mer lotion går det åt per år om en kvinnokropp ökar 10 kg i vikt?

• Varför har ingen mätt hur ofta en kvinna tänker på sin vikt istället för att mäta hur ofta en man tänker på sex?

• Hur mycket av fetma är arv och hur mycket är miljö?

• Vad är det som händer i hjärnan när man väger sig? Jag kan vara som vanligt innan jag ställer mig på vågen men efteråt känns det som om mitt skinn inte kan rymma hela mig? Inget har ju egentligen hänt.

• Hur mäter man hur många kalorier det går åt om man vibrationstränar i 30 minuter?

• Varför är vissa snyggt tjocka och andra bara tjocka?

• Varför blir jag kutryggig och säckig i hållningen när jag går upp i vikt?

• När är åldersdeadline för att göra en framgångsrikt bantning så att huden fortfarande har förmågan att kontrahera sig? 40,4 år? Eller 39,2? Eller (hemska tanke) 32,9 år?

• Hur många kalorier innehåller två treo?

Vi sov till kl 12.18 idag. Fast så kom vi inte heller i säng förrän kl 4 i morse. Vi stapplade upp och gjorde en brunch och sjönk sedan ner i soffan för att kolla på Mowgli. Och då kom jag på att jag egentligen tycker det är himla tråkigt att vi inte kan adoptera från Indien.

Hade trevligt igår. Inte bambamsuperduperhallabaloo men behagligt. Jag fick stifta närmare bekantskap med Geijersflickan som utvecklats till en bedårande liten skapelse. Hon gillade mitt adoptionshalsband (glädje!) och såg förnöjd ut. Utöver denna tête-à-tête med en 10-månaders så ägnade jag mig åt ätande, frågesportande och guitar hero:ande. Fick därtill bevittna ett frieri medelst gurkring. Strax efteråt blev jag varse om att Darlingen planerar ett och annat under 2008. Hörde honom diskutera en whiskyprovarkväll med Möllevångaren. Och precis när vi skulle gå hem avslöjades - av misstag - att han var initiativtagaren till en fruöverraskningsresa till Rügen. När jag minst anar det så överraskar han mig med sina hemliga tankar. Jag, som har oerhört svårt för att hålla inne med hemligheter, blir både pirrande glad och lite irriterad. För att inte veta allt han tänker på.

Jag är off i hela kroppen. Seg i kolan. Pluffig i ansiktet.

Tur det bara är Nyårsdag en gång om året.