Jag har hamnat i bryderi om min tankar - huruvuda de är "förbjudna"/"mindre lämpliga" och därför borde censureras. Men jag tänker ju dem ändå? Kan man blockera tankar? Bör man göra det?

Allt började när vi bestämde oss för att adoptera.

Från att ha utnyttjat det mest uppenbara hos personer i identifieringssammanhang har jag börjat darra på manschetten. En av byggnadsarbetarna hos oss är adopterad. Det är ganska uppenbart eftersom han är mörkhyad och pratar skånska. Jag behövde relatera till något som han gjort inför en annan person men kunde inte komma på vad han heter. Det mest naturliga hade varit att säga: "Han som är adopterad" eller "han som är mörkhyad". Men plötsligt blev jag lite skärrad över att man inte ska utpeka det mest uppenbara? Eller ska man? Ska man låtsas som att det inte finns något som särskiljer honom från mängden?

En annan gång var det en för mig namnlös asiat som jag behövde omtala. Jagn hann precis hejda mina ord "han som är kines" i sista minuten. Jag vet iofs inte om han verkligen är kines (och inte taiwanes, korean eller japan) men det mest uppenbara med honom var just att han är asiat. Det andra alternativt jag processade var att relatera till hans dåliga svenska genom att säga "han som bryter kraftigt". Inget kändes optimalt vilket ledde till en ganska omständlig beskrivning som renderade i att min motpart till sist sa "Du menar kinesen som var här häromdagen?". Ridå.

Det märkliga är att jag inte tvekar en sekund när jag beskriver en skånsk person utifrån dennes dialekt (typ min skånska kollega som tjatade om personalfesten) eller storlek (en tjock/lån/smal person).

Så jag har själv satt något slags gräns. Som jag egentligen inte kan förklara. Min självcensur tillåter mig inte säga något som är utpekande mot en ickesvenskfödd men jag har inte lika många begränsningar det gäller personer som ser ut att vara födda i Sverige.

Denna inre konflikt har blivit mycket framträdande sedan vi bestämde oss för att adoptera. Vill jag att mitt barn ska bli identifierat av andra utifrån sitt avvikande utseende? Eller är jag bara tramsig som tror att man kan bortse från något som är uppenbart?

Bara ännu ett av alla de saker som skiljer blivande adoptant från en blivande biologisk mor...

Tack och lov att man funnit mannen som mördat lilla Engla. Måtte karluslingen bli inlåst på livstid.

Och vilka tillfälligheter som löste fallet! En fotograf som ville testa sin nya kamera och fotograferade Engla på cykel. Med en röd Saab i bakgrunden.