Anticimex har precis besiktigat huset. Ingår i vår villaförsäkring och var inte så arbetssamt för besiktningsmannen. Det är ju nytt.

Besiktningsgmannen trodde det var ett gammalt hus som vi totalrenoverat. Jag blev jätteglad eftersom det är precis det vi velat uppnå; att bygga ett hus som ser ut som det alltid har legat här.

Nu väntar jag på Persienn Experten. Mitt fjärde besök idag - målare, vattenmätarbyte och Anticimex avklarade.

Kl 7 ringde det på dörren imorse. Utanför stod vår målare. Han jämrade sig och visade upp ett blodigt finger. Jag är inte så bra på blodiga fingrar.

Jag - som stod i morgonrock och turban om håret - vände tillbaka till badrummet för att leta plåster. Hade inte en tanke på att det vore bra att rengöra. Eller torka bort blodet. Så han fick själv fråga om han fick komma in och tvätta det.

Till slut fick jag fram plåster. Såna där vattentäta. Det är bra med vattentäta plåster när man är målare. Tror jag. De vattentäta plåstserna är  ganska svåra att sätta på. det gick inte. Så jag rotade jag fram andra plåster. Mindre komplicerade. Det blödde hela tiden.

Plötsligt kom Grannfrun Jag Inte Hälsat på ut från sitt hus. Jag gick in för att hämta fler plåster. När jag kom ut igen hade målaren sällat sig till Grannfrun och säger:

"Tack så mycket. Nu får jag riktig hjälp"

Han lät inte anklagande men jag tog ändå åt mig. Han hade ju rätt. Han fick ingen vidare hjälp av mig. Jag begrep inte riktigt hur jag skulle göra. Jag har aldrig varit bra på blod och lemlästningar.

Det är himla skämmigt att vara så värdelös på något så viktigt.

Lär man sig sånt automatiskt när man får barn? Det är kanske lättare att få öva på små blodiga fingrar. Än stora blodiga fingrar.

Nu tror jag att jag kommer att bli en fullkomligt värdelös mamma också. Min självkänsla och mitt självförtroende är i botten och klockan är inte ens åtta än.