Nu nedrans ska det bli ordning med bloggeriet. Jag har nämligen tillåtits närma mig Darlingens bärbara dator. Och köra på motorvägen.

Dagens arbetsfördelning är att Darlingen dammsuger och jag bloggar.

Darlingens har en övervakande funktion. Han gör hastighetskontroll på motorvägen då och då. Det är lite manligt. Han har precis meddelat att det är 6.9 Jag försökte se ut som om jag förstod vad han sa. Vet inte om jag lyckades. Fort går det i alla fall...

Som välkomstpresent fick jag dessutom reda på att det kommit ett barnbesked från Bolivia. Jiiiihaaaaa.

... händer inget nytt.

Vi har gått framåt i en kö. Det var så oväntat att jag var tvungen att ringa ett samtal till Darlingen enkom i syfte att berätta att vi rört oss framåt i en köerna istället för bakåt.

I lördags åkte vi buss till stora Stan. Våra gamla grannar klev på. Socialt småprat inleddes om vårt nya hus och saker som kan hända när man bygger nytt. Plötsligt hör jag mig berätta om Husvagnsfolket.

Husvagnsfolket är den familj som inspirerade oss till tomtköp. De köpte en tomt strax innan oss, sålde sitt hus och hyrde en lägenhet. Dessvärre har bygglovet dragit ut på tiden och för att slippa betala kapitalvinstskatt på försäljningen (pengarna behövs till det nya huset) tvingas de nu bosätta sig i husvagn på den tomma tomten. De har två små barn. Jag har varit inne i husvagnen och är sååååå enormt lättad att det inte är VI som tvingas bo i husvagn.

Ännivejj.

Samtidigt som min mun pratar om Husvagnsfolket (som troligen kommer att bli omtalade på Orten) tänker jag följande saker. Samtidigt.

1. [Darlingen ser missnöjd ut. Jag borde kanske inte prata om detta??!]

2. [VARFÖR skulle jag prompt börja pratat om detta - jag är en skvallerkärring]

3. [Undrar om Husvagnsfolket blir arga på mig för att jag berättar varför de bor i husvagn?]

4. [Varför försöker du göra dig viktigpettra dig med något du VET har högt nyhetsvärde på Orten].

Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag berättade. Jag tänkte nog för mycket. Jag var röd på både kinder och hals när de gamla grannarna gick av bussen.  

Tittade generat på Darlingen och sa ångerfullt:

"Det där borde jag inte berättat. Eller hur?!"

"Vaddå?"

"Det där om Husvagnsfolket?"

"Eh?"

"Ameeeeen? Jag såg ju din min och du såg missnöjd ut!!! Så då tänkte jag att jag var en skvallerkärring som tafsade på andra människors integritet bara för att höja mitt eget värde som nyhetsrapportör"

Darlingen glor dumt på mig. Jag glor lika dumt tillbaka. Sedan säger Darlingen långsamt:

"Det måste vara oerhört jobbigt att vara kvinna. Och tänka allt sånt där. Jag hade inte en tanke på något av det. Inte så konstigt att ni bränner ut er oftare än män"

Han har nog rätt. Jag måste sluta med sådana dumheter. Hur gör man?

Kompetensdagen är avklarad. Jag har bytt sida och är inte längre åhörare utan tilhör gänget som ska se till att kompetensa alla andra. Det är lite avigt. Speciellt som jag är sån där frågvis människa och känner en obetvingbar lust att ställa frågor om jag inte fattar på momangen. Och jag fattade inte allt vi som stod för kompetensandet snackade om... 

Badrumsgolvet har blivit lagt. Hela huset är återigen täckt med pulveriserat damm som snirklar sin in överallt. Jag är jätteless på att städa så jag gick i strejk.

Strejken försiggick på krogen med en gammal arbetskollega. Fast innan jag fick mat var jag tvungen att stega mig upp i 10.000 steg. Det är jättejobbigt att stega samtidigt som man ska prata exalterat. Jag flåsade betänkligt. Nu tänker jag minsann inte socialpromenera några fler gånger. Bara med Darlingen. Han är tåligt och promenerar med mig varje dag. Om han inte har lust eller ork (han går sisådär 10.000 steg på jobbet varje dag...) fegar jag ur och blir hemma. Sålunda står Darlingen för min karaktär. Det är lite läbbigt att inse.

Bredband är på väg in i huset. Darlingen och Anderslövaren satt hela kvällen igår och fixade datorgrejsimojs. Jag försökte lura ner dem i källare för att kunna surfa lite men de hårdbevakade datorn på ett äganderättsligt sätt. Jag har minsann också betalt för det däringade bredbandet. Jag vill ha min egen dator. Den är stor och stationär. Darlingen och Anderslövaren visade föga intresse för att tillmötesgå min modesta krav. Det värsta av allt är att vi (Darlingen och jag) har en pågående skrivbordsdiskussion. Darlingen tycker skrivbord är onödigt. Eller rättare sagt - han tycker skrivbordet JAG vill ha är onödigt. För dyrt. Han hotar med att köpa platt-TV om jag köper skrivbord. Egentligen har vi inte råd med någotdera eftersom vi ska dejta en trädgårdsplanerare nästa fredag.

Måste man bjuda trädgårdsplanerare på middag när de kommer en fredagkväll?

Det är sannerligen mycket att tänka på som husägare till nybyggt hus.

Pust.

Dagens förundring handlar om kombinationen kön, mobiltelefoner och tjänsteresa medelst flygplan.

Jag har haft tillfälle att betrakta män och kvinnors beteende vid ett flertal tjänsteresor det senaste året. Så fort planet landar kastar sig männen över sina avstängda mobiltelefoner. En del hinner inte ens ur flygplansstolen innan mobilen är uppe ur kavajfickan. De väljer att stå dubbelvikta under bagagehyllan, försöker kränga på sig ytterkläderna och tala i mobil samtidigt. Indiskretionen är hög. I 99 fall av 100 verkar samtalet handla om alldagliga saker - inget som är av akut natur.

Kvinnorna har annorlunda MO. De kliver ut i flygplansgången utan att hala fram mobilen. Det fåtal som ändå halar upp den börjar inte ringa hysteriskt. Kvinnor (som ofta har två mobiltelefoner?!) har en fäbless för att slå in pin-koden och sedan stoppa ner den i handväskan. Ett litet fåtal börjar ringa upp missade samtal. 

Jag tycker att det är jättekonstigt att ett beteende skiljer sig åt mellan könen.

Om det finns någon man som läser min blogg vore det intressant att få en manligt infallsvinkel på det hela.

För övrigt har jag två mobiler. Ingen av dem öppnas förrän jag är i rörelse utanför flygplanet.

Kl 7.43 knackar en byggnadsjobbare på dörren. Han ville låna toaletten. Käck som värsta fluortant säger jag "Jamen, SJÄLVKLART!" Fast egentligen tänkte jag: [NEJ, NEJ, NEEEEEEJ... usch, blä]

Jag gick ut i köket och begrundade den uppkomna situationen. Det är lyhört (vi MÅSTE åtgärda det) i vårt hus. Speciellt på toaletten. Och jag blir hiskeligt generad när jag hör andras kissljud. För att inte tala om pruttljud. Eller lukter efter toalettbesök...

Åtgärden mot eventuella ljud var att inleda projekt attackdisk av gårdagens disk. Högt och ljudligt. Jag hörde inget från toaletten. Alltså tvingades jag emellanåt att smyga ut i hallen för att spana på toadörren. Pinsamt nog stötte jag på en golvläggare under ett av mina spaningsuppdrag.... (annan historia).

Mannen med Behovet tog gott om tid på sig. 10 minuter. Låååååånga. Jag fick både diskat och dammsugit köket innan han till sist kom ut. Jag var då kraftigt försenad till mitt arbete. Men jag hade lyckats dölja alla kroppsliga ljud i en makalös ljudmatta. Jag var hyfsat nöjd. Ingen fara skedd. Återstod lukten...

Jag tog ett djupt andetag och gick in på toaletten. Tittade i ögonvrån (blir det mindre äckligt om man tittar förstulet på något?!) på toalettens status. Den var OK. Tre stora kissfläckar men det kan jag leva med. Sedan tog jag ett försiktigt andetag....

Det var förfärligt. Stanken var obehagligt påträngande. Jag baxnade och sprutade tre kraftiga tag med parfymen som Darlingen gav mig för ett tag sedan.

Nu vill jag inte använda toaletten mer. Inte innan grundlig städning.

Darlingen får "Reclaim The Toilet" när han kommer från jobbet. Han är trots allt van vid kroppsliga lämningar.

Idag firade vi mitt livs första bröllopsdag. Darlingen har varit gift förut så han är inte förstabröllopsdagsoskuld. Med min kvinnliga logik innebar det att Darlingens ansvar för firandet var större än mitt. 

Själv åkte jag till Stockholm på tjänsteresa. 

När jag kom hem stod det blommor på bordet, två champagneglas och ett kuvert med två biljetter till invigningen av nya arenan i Malmö. Maten var fixad från den thailändska krogen strax intill. Ljusen var tända och  champagnen var äkta.

Han fick luktegott av mig. Det är en jättepinsam bröllopspresent. Jag vet.

Fast han sa att han blev glad. Och jag kan nog stå ut med lukten.

Min darling Darling. Det bästa jag har.   

"Haru du anmält daj än?" säger Lilla Näbbmusen.

Inte Godmorgon. Inte Hej. Utan "Haru du anmält daj än?". Som om det inte fanns något alternativ.

"Jag kommer majla daj varje dag tills du anmält daj"

Fan tro´t.

Jag ska maila helpdesken för att ta reda på hur man blockar kollegor som mailbombar en om triviala saker?