Nu har vi bestämt gardiner. Det blir hissgardiner av gamla lakan som mormor och mamma broderat. Med monogram, spetsar och brodyr.

Återstår bara att sy dem. Det tar nog sisådär 2-3 år.

Äntligen tog vi tag i att packa upp alla flyttlådor med kläder och ta garderoberna i besittning. Känns stort.

Nu ska vi vila. Sedan hoppas jag kunna entusiasmera Darlingen till att hänga upp vävnaden, städa bland sladdarna vid TV:n och fixa uterummet.

På måndag kommer vår nya soffa. Jag både längtar och bävar. På senare tid har jag nämligen hyst vissa tvivel över vårt färgval. Mullvadsbrun. Idag konstaterade jag att vi nog måste köpa vitt soffbord och vita matmöbler så att det inte blir för dystert.

Det kostar förskräckligt mycket pengar att flytta till nytt hus. Man får för många idéer.

Jag har en vurm för gamla träd. Och jag blir oerhört upprörd när folk fäller träd som bott på sin plats i otaliga år. Det allra värsta är när folk hugger kronan av trädet och behåller stammen. Enkom för att kronan skuggar deras morgonkaffe. Jag står inte ut med så korkade människor. Träd är vackra, ger ombonad känsla och behövs i stadsmiljö för att inte göra det så stelt och gatuliknande.

Så när min goda vän, Fru Hjort, ringde och berättade att de skövlat hela trädgården för att lägga trätrall (de har inte så stor trädgård) hörde jag min röst bli lite spänd och säga "Men ni har väl inte fällt det gamla äppleträdet?". Mycket anklagande. Det hade de inte gjort. Det var en himla tur för annars hade jag nog fått säga upp bekantskapen. 

När jag lagt på luren sa jag till Darlingen att jag nog egentligen är en trädkramare. En sån där som kedjar fast sig i träd och vägrar flytta på sig när trädet ska avdagatagas.

"Nä", sa han. "Du är en sån som vill ha picknick under gamla träd. Men du hade aldrig vågat stå fastlåst vid trädet när motorsågen kommer. Och OM du vågat stå kvar hade du sprungit din kos när polisen kom. Du hade inte vågat stå kvar för då hade du fått en prick i polisregistret och då hade vi inte kunnat adoptera. 

Eh. Blivande adoptanter tänker inte riktigt som alla andra.