Alla inlägg den 4 maj 2008

Av Pipe Line - 4 maj 2008 21:44

Har bevittnat ännu en gripande människoödesdokumentär. Denna gången handlade det om 35-åriga Ulrika som är normalbegåvad och som växt upp med två utvecklingsstörda föräldrar.


Efter programmet studsade mina tankar omkring. Är det förenligt med att se till barnets behov att låta ett barn växa upp med utvecklingsstörda föräldrar? Är det en rättighet att bli förälder? 


När jag såg Grunewald och Kollberg försvara de utvecklingsstördas rätt till föräldraskap slogs jag av hur lite de brytt sig om att se ur barnets perspektiv innan de levererar sina åsikter. Det hade varit intressant att låta Ulrika träffa dem och konfrontera deras forskarvärld med en livs levande människa som kämpar för att lära känna sig själv och förstå sin uppväxt.


Jag anser inte att föräldraskap är en rättighet. Varken för normalbegåvade eller utvecklingsstörda. Jag förstår itne varför det är så laddat att debattera utvecklingsstördas rättigheter medan det inte är så laddat att debattera normalbegåvades rättigheter. Konsekvenserna för barnet är ju långt mer omfattande om föräldrarna är utvecklingsstörda. Det handlar inte om att älska sin avkomma. Det handlar om ansvar, insikt och förmåga. När man behöver en klocka som talar om för en att barnet ska äta - är man en lämplig förälder då? Vad hade hänt om en normalbegåvad person vårdade sitt barn på samma sätt som en utvecklingsstörd person vårdar sitt barn? Troligen hade barnet blivit tvångsomhändertaget. Det är alls inte lika tabu att ställa krav på normalbegåvad föräldrar som på utvecklingsstörda.


En person jag känner är född av en utvecklingsstörd mamma. Hon fosterhemsplacerades som liten. Hon säger idag att hon är tacksam över fosterhemsplaceringen men önskar att hon istället adopterats så hon kunde vara trygg. Istället fattades kortsiktiga beslut - hon var alltid beredd påa tt tvingas flytta hem igen. Hem till en mamma som inte kunde ta hand om henne. Hon tycker att det är märkligt att hennes mamma tiläts få barn - mamman förstod inte vidden av att ha oskyddat sex. Mamman fick även en son som bodde kvar hos mamman. Det går inget vidare för honom. ´


Måtte programmet leda till en debatt om dessa barnens villkor. 


Jag blir så uppgiven när jag ser hur människor vanvårdar sina barn. Både medvetet och omedvetet. De har förmågan att reproducera sig men saknar  kapaciteten att ta hand om sin avkomma. Andra har dokumenterad kapacitet att ta hand om barn. Men saknar förmågan. Vad är rätt och vad är fel? Jag vet vad jag tycker.













Av Pipe Line - 4 maj 2008 11:04

AC i Danmark har meddelat att den administrativa pausen för licensförnyelser i Bolivia är hävd.

Av Pipe Line - 4 maj 2008 08:38

Igår var Rosenfamiljen på besök i nya huset. Jag dukade med finporslinet och lagade oreganokyckling med färskpotatis och melonsallad med grädde/matlagningsyouhurt/vispgrädde. När stämningen var som toppigast skulle jag duka av. Tog tre fintallrikar i händerna och gick rakt in i en vägg. Uppenbarligen har jag inte lärt mig var alla nya väggar står. Denna gången var det stödbensväggen där kaminen hänger. 


Stämningen var allmänt hög - så som den kan bli med Rosenfamiljen. Deras tre flickor börjar bli stora och deltar i samtalen vid middagsborden. Eller rättare sagt styr dem. Det gör inte så mycket för de har en härlig humor och självdistans. Ibland tittar jag på hela familjen och tänker att jag önskar att jag och Darlingen träffats tidigare, bildat familj och fått möjligheten att bli en hel och närvarande familj. Ofta önskar jag att vi får flera barn som får möjlighet att leva tillsammans. Det ger en alldeles särskild dynamik. Det är så svårt att vara familj med en son som bor 30 mil bort. Vi hinner knappt komma i ro med varandra innan han ska åka tillbaka igen. Han lever sitt liv och vi lever vårt. Hur vi än anstränger oss för att motverka det.


Av och till blir jag en smula sorgsen över att jag inte kan få biologiska barn. Sorgen kommer vid de mest otippade tillfällena och beror numera oftast på oförmåga att föra vidare mitt arv och mina gener till kommande generationer. Som när företagssjuksköterskan sa att jag har mitt genetiska arv att tacka för att jag är så frisk. Eller när någon frågor mig om jag har blåa kontaktlinser eftersom mina ögon är så blåa (fast det är bara i visst ljus). Jag vill dela med mig av de saker med mig som är bra. Som på beställning kommer de andra tankarna. Om allt som är fel med mig: endometriosen, migränen, skruttig fortplantningsförmåga, övervikten och knasig fotkonstruktion. De tillkortakommandena skulle jag vilja behålla för mig själv. I min släkt har vi annars inte så mycket hälsoproblem. Några enstaka svaga nerver, lite starr på äldre dar, färgblindhet. Ingen cancer, inga hjärtproblem eller blodtryck som är fel åt endera hållet.


Det är bråttom nu. Jag vill inte vänta för länge. Längtar efter vår familj. Vill inte hinna bli mer gråhårig och rynkig innan det är dags. Vill att kusinerna och Bonusen ska vara hyfsat unga när Battingen kommer. Jag inser hur viktigt det är för mig (och för andra) att vara en del i något större. En fungerande och funktionell familj.


Idag är en känslomässig dag.

Skapa flashcards