Jag får äntligen hem min Darling. Det ska bli så skönt att få träffa honom igen och snusa lite på honom. Funderar på att överraska honom med att åka över till Kastrup och hämta. Jag har ju en brobizz nånstans... Men tänk om jag missar honom och kör förgäves?

Ikväll ska vi till Geijrarna för eurovisionsamkväm. Tror vi blir inalles 13 stycket. Darlingen har meddelat att han minsann inte kommer sitta bland tjejerna denna gången. Han fick nog förra året när något slags folieinlindat skrälle studsade omkring. Nä, källaren får det bli. Det är där spriten bor.

Jag avskyr könsgrupperingar. Idag går det väl an eftersom det är intressestyrt. Men andra kvällar blir jag skogstokig när "grabbarna" går ner i källaren och lämnar oss kvinnor åt varandra. Jag har inget emot mina vänner och har inga problem med att diskutera barn, bantning och andra kvinnliga samtalsområden. Men det är trevligt att få möjlighet att naturligt prata med alla utan att behöva gå ner i källaren - samtalsämnen tenderar att bli lite mer livfulla när man blandar män och kvinnor. Dessutom har vi precis haft en tjejmiddag där vi fick snacka av oss.

Jag är fortfarande purken på hela adoptionsgrejen. Det är en känsla jag aldrig tidigare känt. Tror det är uppgivenhet. Undrar om jag kan sluta tänka på det tills vårt äktenskap fyller 2 år...

Solen skiner och jag ska promenera.