Direktlänk till inlägg 28 maj 2008

På fel ställe

Av Pipe Line - 28 maj 2008 07:07

Inatt sov jag på Patienthotellet. Det var lite skumt. När jag traskade genom kulverterna fick jag en illamåendeattack. Det luktade konstigt - sjukhus i kombination med säregen matos. Jag fick flashback till när jag blev oförhappandes opererad (det var planerat en enkel titthålsoperation och övergick utan mitt vetande till en stor bukoperation). Men så tänkte jag att det inte blir så stor uppståndelse om man kräks i en sjukhuskulvert. Folk är liksom vana.


På Patienthotellet var personalen vänlig. Det fanns en reception som sålde godis, tidningar och minimala barnkläder. Rummet var enkelt men funktionellt. Men alla hasade fram utom jag.


Eftersom jag aldrig själv kommer att föda barn är jag mycket fascinerade av hur man ser ut de första dagarna och timmarna av föräldraskapet. Jag har föreställt mig att man skimrar och glänser och att man inte kan slita blicken från sitt barn och varandra. Sådär magiskt och fluffigt i kanterna.


Jag har nog förhärligat hela föderiet och de första vibrerande dagarna med en ny bebis.


Det var ett gäng slitna ansikten. Det som gjorde mig mest förvånad var att alla såg ganska blasé och trötta ut. Bebisarna låg i fula korgar som släpades runt. Föräldrarna log inte soligt och förälskat mot varandra (som de gör i min fantasi). De nyförlösta mammornas magar skvalpade. Alla rörde sig försiktigt och trevande. Både mammor och pappor var bleka och glåmiga. Barnen såg man inte så mycket av - de låg nerbäddade. 


Jag känner fortfarande en ofantlig fascination för hela biologiska barngrejen. Jag frågar Darlingen jämt hur det KÄNDES när han blev pappa. Jag frågar kompisar. Frågar dem om hjärtat gick upp i vikt och halsen snörpts ihop när man ser på bebisen och varandra. De flesta svarar pliktskyldigas att det är fantastiskt men de ser lite undrande ut. Jag tror inte de förstår vad jag menar. Folk berättar ofta om de praktiska bestyren och anekdoter. Men få verkar kunna förmedla känslan i hjärtat. Det kanske inte är så stor förändring som jag inbillar mig? Känslan kommer kanske gradvis - de första dagarna är kanske så fyllda av nya moment och bestyr att man inte hinner känna efter.


När man har förmågan att skapa barn och föda barn tror jag inte man förstår hur fascinerande ett nytt liv är för den som inte kan skapa. Jag känner mig alldeles tagen av det faktum att två människor kan skapa ett nytt liv. Jag är inte ledsen för att jag inte kommer föda mitt eget barn men jag kan känna en svag känsla av avundsjuka när jag tänker på att en annan kvinna ska föda kommer föda mitt barn. Jag är lite besviken på att så många verkar ta det för självklart. Som om det är en obligatorisk del i livet. Inget som är speciellt värdefullt. Det bara är. Liksom. 


Jag haussar kanske något som bara är vardagsmat för de flesta.

 
 
Lille skutt

Lille skutt

30 maj 2008 21:44

Kan inte låta bli att kommentera.

För alla biomammor är säkert födelsen av deras barn det bästa som hänt dem men för ett fåtal kanske det känns så genast.
Som du själv konstaterade är många ju trötta och sjuka (=ömma) beroende på om/var och i vilken grad de blivit sydda. Ont i brösten om mjölken börjat stiga, oro för detsamma om den inte gjort det...För endel blir födelsen en fantastisk händelse, för andra mer av en besvikelse. För fantasin motsvarar sällan verkligheten.

Jag minns hur jag tittade på mina barn och tänkte: där är de nu. Men eftersom man inte i början har en så personlig relation så var det inte alls känsloladdat. Andra mammor känner förstås olika men detta var något av en besvikelse för mej. Och detta trots (eller kanske just pga) att barnen var (är) ivf barn och mao hett väntade och önskade...

Kärleken och "lejonmammainstikten" kommer först senare, med tiden. Hur länge det tar, varierar säkert mycket. Och det är här likheten med adoptionsförälderskapet tar vid. Gemensam tid att lära känna och älska varandra...

För mej var de första timmarna med Phuri en mer känsloladdad stund än de med tvillingarna.

Kramar av Lille skutt :)

http://www.lilleskutt.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Pipe Line - 10 september 2011 22:25

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

Av Pipe Line - 9 september 2011 23:20

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Av Pipe Line - 18 juli 2011 21:20

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

Av Pipe Line - 5 juli 2011 21:15

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Av Pipe Line - 28 juni 2011 22:31

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...

Skapa flashcards