När jag var ute på tur igår morse såg jag en man ligga raklång i gräset. En sekundsnabb tankevindling konstaterade att det rörde sig om en hemlös man. Sorgligt nog. Men... om han är hemlös borde det väl finnas en massa plastpåsar med sjavigt innehåll? Sedan var det kört. Hjärnan fortsatte att konstruera en liksituation. Mitt livs första. Jag närmade mig mannen med bävan. Funderade på vad jag skulle göra.

Jag försökte fixera hans bröstkorg på håll för att se om han andades. Gick inte - jag skumpade för mycket. Precis när jag gick förbi så kom det en liten host. Tack och lov. Gubben var inte död.

Det var ju tur att gubben inte var död men jag måste sluta med min dramaqueen-sida. Det är inte hållbart att jaga upp sig för nåt som inte inträffat.