Jag har vant mig vid att det alltid är soligt. Därför har jag inte varit så solstressad. Idag gick det upp för mig att inget varar för evigt. Så den där obehagliga väderstressen kom på besök. Rackarns.

Vi stuvade oss i en bil och åkte på stenutflykt. En ganska tråkig men nödvändig sysselsättning. Det var svettigt. Jag blir ganska trött, sur och loj när det börjar plaska i mina skor. Jag tror att alla mina svettkörtlar sitter i fötterna. Nä... förresten... de sitter nog överallt. Jag svettas till och med om knäna när det är riktigt illa.

Efter ett tag övergick stenutflykten i mer behaglig utflykt och vi for till Tirups Örtagård för att fika. Det var lyckosamt att sitta under solsilande träd, prata lite om ditten och datten och sedan ge sig i kast med deras hinderbana. Jag gav mig inte så mycket i kast eftersom det är halt invändigt i skorna när man har fotsvett. Det är inte alls bra när man ska balansera på stubbar och stockar. Det blir liksom dubbelhalt - både utvändigt och invändigt.

Till Bonusen stora lycka bestämde sig Darlingen för att ta honom på en golfrunda. Själv tog jag filten under armen och gick ner till vår favoritgräsfläck för att göra något åt väderstressen. Jag somnade. Och blev liksom klibbig hela jag. Jag är som en sån där gammaldags flugfångare. Klibbig och rälig. Och inte doftar man timotej heller.

Usch. Jag är en riktig ofräsching. Och är dum nog att berätta om det.