Alla inlägg den 28 juni 2008

Av Pipe Line - 28 juni 2008 17:09

Jag har handlat. Och haft jättekul. Hela födelsedagspresenten från mamma och pappa gick åt. Plus lite till.


  • Regnjacka som man blir glad av
  • Två blusar ´
  • en lång t-shirtcardigan
  • 3 kuddar till soffan (nytt tema igen - nu ljusblått och brunt)
  • En lampa i tenn med lampskärm i samma färg som en av kuddarna
  • Extralång dörrmatta med texten "Carpe Diem"
  • En liten skylt att sätta på badrumsdörren, "Bad"
  • Två krukor med fat - postorder beställt men ändå...
  • Två blommor till köksfönstret

Jag har länge varit emot uttrycket Carpe Diem. Alltså inte emot innebörden utan uttrycket.  Det är så söndertjatat. När jag vistades på dejtingsidor så dissade jag per automatik alla som smög in Carpe Diem någonstans i sin presentation. Det är okreativt, överutnyttjat och inflationsutsatt. Bort, bort, bort. Nu är jag inte på dejtingsidor längre utan i inredningsaffärer. Har Darling, bonusbarn och är blivande adoptivmamma. Med nybyggt hus och fetare kropp. Livet har verkligen svängt 180 grader på 3 år. 


Ännivejj så köpte jag dörrmatteeländet. Det är nämligen den enda dörrmattan jag funnit som är 120 cm lång, dvs. passar till en pardörr.


Och det blev inte så knasigt med nya dörrmattan. Rent av vackert mot den vita dörren. Nu ska jag bara lära mig att fånga dagen, leva i nuet. lukta på blommorna, vila i stunden, bara vara... kort samt CARPE DIEM:a.


För övrigt kom jag precis på att vår säng också heter Carpe Diem.


Phew.







Av Pipe Line - 28 juni 2008 09:23

... kan bli resultatet av inre åderbrock.


Vicket mög.


Jag ser ett samband. Med födelsedagen. Jo, så måste det vara. Ålderdom och krämpor.

Av Pipe Line - 28 juni 2008 08:36

På självaste födelsedagen fick Fru Rosen syn på mina svullna stockar. "Herregud - hur ser du ut?", utbrast hon. I ett försök att slinka undan granskande blickar försökte jag ställa mig med benen bakom bardisken. Jag höll på att tippa. Hon visade ingen större hänsyn utan började klämma på mina spända underben. Hon såg bekymrad ut. "Om du inte gör något åt detta kommer vätskan att krypa ut ur benen - det ser man jämt på gamlingar". Jag blev ett utropstecken och ett frågetecken samtidigt. Ett likblekt sådant. 


Vem vill ha rinnande underben?


Vart rinner vätska från underbenen? Jo, ner i skorna.

Vad tycker jag är obehagligt? Fotsvett som klafsar i skorna

Alternativ? Sitta med torktrasa och svabba underben? Skulle inte tro det. 


Därför svalde jag snällt en vätskedrivande som låg och skräpade i medicinskåpet. Därefter beordrades jag upp i soffhörnet med benen i Darlingens knä. Fick lägga en kudde över benen för de var så förfärligt fula i sin svullenhet. Toalettrännande var humant och till min stora lycka började jag svullna av. Inte så mycket men dock.


Jag fick dessutom veta att jag inte ska flyga utan stödstrumpor och att jag bör använda dem mer frekvent - även när jag inte flyger. Jag vill inte. Men jag vill inte ha svullna underben heller. Sedan blev jag tillsagd att mäta anklar, vad och övervad och bege mig till Apoteket för stödstrumpsinköp. Jag tänker säga att det är till min sjukliga mormor. Kanske kan jag brodera ut min historia så att det verkar mer trovärdigt: "Hon är så svullen att hon är sängliggande och inte kan köpa stödstrumpor själv. Det har till och med börjat läcka ur dem. Det är förfärligt. Kan hon dö?"


Jag mätte mig morgonen därpå. Sedan svalde jag  ytterliggare en vätskedrivande och krånglade in fötterna i gamla stödstrumpor jag köpte till en skidresa för många, många år sedan.


På kvällen kunde jag åter se ådrorna på ovanlädret. Jag var smal runt anklar. Jag rörde mig lätt. Jag mätte mig igen. Jag hade minskat 1.5-2 cm runt hela underbenet. Det är ganska mycket. Ställde mig på vågen. Hade gått ner 2 kg. Nu vet jag att jag haft ett kg vätska i vardera underben. Hur käckt är det på en skala?


Frågade Darlingen vad vätskesamlandet kan bero på. Han inledde brutalt med att säga hjärtsvikt. What?! Jag tänkte genast "goodbye adoption". När Darlingen upptäckte min chockade min tillade han lite snabbt "men du har ju inte varit andfådd". Sedan rabblade han upp doktorns mantra "vikt och  motion". Vafan - kan de ALDRIG förnya sig? Min kära mor har föreslagit inre åderbrock. Mormor hade förfärliga åderbrock. Det är ärftligt.


Jag har valt att ignorera Darlingens och min mors diagnoser. Ingen av dem känns som något jag vill ha. Nu går jag omkring och känner mig normal. Jag har till och med beundrat mina "nya" underben i spegeln. Jag känner mig lätt om foten och glädjs åt mina ovanläderådror. 


Nu undrar jag om någon vet namnet på rumpvätskedrivande också? Eller kanske lite överarmsvätskedrivande?


Har inte tid längre. Ska googla "inre åderbrock".

Skapa flashcards