Jag fortsätter att läsa amerikanska bloggar om adoption från Taiwan.

I en blogg berättas att det söks föräldrar till två syskon, 11 och 4 år. Det är något märkligt att läsa en kontaktannons för barn. Jag läser fascinerat men samtidigt mår jag dåligt inombords. Kan inte riktigt hantera känslorna. Det står "because of the sibling's close relationship, the kids will be placed together for adoption". Jag trodde att det var en självklarhet att försöka hålla ihop syskon?

En annan blogg berättas det om 7 barn från taiwanesiska barnhem som anlänt till USA för att hitta nya familjer. Det är andra gången man genomför programmet.  Förra programmet ledde till att alla barnen adopterades till USA. Det visas en filmsnutt på när barnen anländer till USA och blir mottagna med tjut, ballonger och en förfärlig hoper människor. Jag tittar fascinerat igen och känner mig bestört över att det blir en sådan cirkus. Men hur blir det sedan? Flygs alla tillbaka till Taiwan efter de 5 veckorna för att hinna säga adjö till sina kompisar på barnhemmet och de människor som tagit hand om dem där? Tänk om det finns något barn som inte blir adopterat? (hemska tanke), hur mår ett barn som blir en lokal celebritet på det sättet?

Ibland är det tufft för en blivande adoptant att konfronteras med verkligheten. Jag tycker det känns obehagligt att se oskyldiga barn utsättas för dessa jippon. Finns det inga andra sätt att finna familjer till dem? Varför låter man dem figurera på TV och internet på det viset? Det känns ovärdigt. Mitt hjärta blöder för dem samtidigt som jag försöker se det positiva i spektaklet. Barn får föräldrar. Eller fosterfamiljer.

Undrar om Batting är född....