Tidigt på morgonen fortsatte vi vår färd uppåt Västkusten mot Marstrand. Det tog inte så värst lång tid och vi kom dit redan vid lunch. Knatade på gatustenslagda vägar till hotellet och blev positivt överraskade när vi fick checka in på Hotell Nautic redan 3 timmar före utsatt tid. Det var ett fantastiskt rum med två dubbelsängar, liten balkong, soffa och familjär stämning. Inte så värst dyrt heller. Jag mådde som en liten prinsessa.

På eftermiddagen gjorde vi Marstrand på alla upptänkliga sätt. Strosade i butiker, lunchade på kajen, gick guidad tur på Carlstens fästning, knatade runt hela Marstrand - vi pustade oss fram på stigen medan Darlingen skuttade som en bergsget på klipporna. Tror han tillryggalade dubbla sträckan jämfört med oss. Efter lite drink och körsbärsätande på hotellet var vi redo för middag. Även den vid kajen med utsikt över hamnen. Hade återigen tur eftersom vi fick ett ledigt bord direkt. Hamburgare. En klassiker. Sedan ägnade vi kvällen åt kvalificerat tjuvlyssnande och stillsam samvaro. Precis som en fulländad kväll ska vara.

Det verkade som om Marstrand är populärt bland adoptivföräldrar. Var man än vände blicken såg man familjer med adopterade barn. Jag hade fullt upp att spana in alla sötisar och kände mig som värsta adoptionsstalkern. Familjerna undrade säkert vad vi var för filurer som tittade så ingående på deras barn och smålog fånigt hela tiden. Jag var på vippen att säga något i stil med "vi ska också adoptera" men lyckades förhindra det. Tack och lov. Som om alla familjer som redan har adopterat bryr sig om vad vi ska göra... De vill förmodligen bara vara ifred från allas blickar.

Jag tror att jag är smått förälskad i Marstrand. Även om jag inte kan segla ett endaste dugg.