Kosan styrdes mot Smögen på småvägar. Snirklade oss ner till Mollösund men turistorken tröt i takt med att solen började gassa. Vi bestämde oss för att åka direkt till Smögen där vi bokat hotell. Sedan gick allt åt helsifyr. 

Först blev vi hungersovänner. Hungersovänskapen uppstod när Darlingen körde raka spåret in i ett turisttätt Smögen utan ha någon som helst koll på vart han skulle. Han blev sur när det gick åt skogen och ännu surare när jag triumferade om vikten om att läsa kartor. Vi tvingades köra ut ur Smögen igen för att börja om i vår jakt på hotellet. Då gick det bättre. Vi hittade till hotellet - Sea Lodge. Parkerade en smula olagligt i vändzonen och jag skickades in för att kolla om vi kunde checka in. Det kunde vi inte - trots att det bara återstod 30 minuter till incheckning. På frågan om vi kunde ställa vårt bagage någonstans under tiden fick vi ett nekande svar. Det fanns inte plats. Jag började få onda aningar... Parkeringsplats för hotellets gäster fanns inte heller... Så där stod vi. 30 minuter till incheckning, fick inte lasta av vårt bagage och kunde inte parkera bilen någonstans. Vi hänvisades bort till den allmänna parkeringen en bra bit bort och med en rejäl backe emellan. Jag var murken men tystlåten.  

Jag gick ut till Darlingen och Bonusen och den olagligt parkerade bilen. Bara för att upptäcka att bilen inte startade. Lägen var prekärt eftersom det inte fanns skuggan av en chans att vi skulle kunna knuffa igång bilen. Nosen stod nämligen nedåt - mot klippor och hav. Rådiga Fröken fick återigen bege sig till "receptionen" fråga efter numret till bärgningstjänst. Samtidigt som kön med irriterade bilister började växa. "Receptionisten" var egentligen anställd på restaurangen och hade fullt upp med att servera mat. Hon hade inte riktigt tid för oss. Och hade dessutom ingen aning om vad man gjorde med sådana kravställande gäster som vi... För att inte störa ytterligare bad jag att få en utskrift på Eniro-sökningen över möjliga bärgningstjänster. Nä, det gick inte. Saknades skrivare. Eh? På ett hotell? Det började likna ett skämt.

Jag svalde förtreten och gick tillbaka till en moloken Darling. Plötsligt kom en av hotellets andra anställda (chefen?) och erbjöd sig kolla lite på bilen. Vi var mycket tacksamma eftersom det förmodligen inte skulle bli så billigt att få hit en bärningsbil från Uddevalla. Nu hände dagens enda tur - bilen startade nämligen. Vi kunde äntligen åka för att parkera. 3o minuter h ade nästan gått...

Parkeringen var hutlöst dyr. När parkering är hutlöst dyrt tycker jag att man kan förvänta sig att man kan betala med kort. Nä, det kunde man inte. Bara sedlar eller mynt. Vi hade inga mynt men några hundralappar. Jag matade in en hundralapp. Då insåg jag att jag inte kunde välja hur länge jag skulle parkera - den svalde helt enkelt hela pengen. När jag försökte ångra för att fixa växel gick det inte. Kön blev längre. Eftersom jag redan betalt 100 spänn som jag inte fick tillbaka fick jag fortsätta att mata den glupska automaten med pengar. 200 kr kostade ett dygns parkering. Med tanke på hur länge vi stannade i Smögen vill jag inte tänka på minutkostnaden...

Sedan gick vi ner till Smögen Bryggan för att äta lunch. Där rådde kaos. Vassa armbågar och hetsig stämning. Vi gick totalt i baklås. Klarade inte av kommersen, den överdimensionerade räkmackan (en tunn Hanökaka, klick majonnäs, visset salladsblad och en förfärlig hög med räkor som inte smakade NÅGONTING), getingarna, slabbiga bort och kladd. Det var godare räkmackor i Göteborg än i Smögen... Vi började känna desperation. Allt gick fel. Vi ville hem.

Med mat i magen borde allt gå lättare. Det gjorde det inte. Vi gick tillbaka för att checka in. I hotellets "spa"-tunnor satt en stort gäng högröstade kvinnor i badtunnor - en möhippa. Vårt rum var så litet att vi var tvungna att ställa resväskan mellan sängarna. Den gick knappt in där - så trångt var det. Bonusens säng bestod av en träbrits som fälldes ner ovanför en av sängarna. Vår sida av hotellet låg mot eftermiddagssolen och solen gassade obarmhärtigt. Det var 40 grader varmt i rummet. Eftersom det bara fanns ett fönster kunde luften inte cirkulera. Att ha dörren öppen var inte att tänka på - aktiviteten i korridoren var hög. Dessutom var rummets enda fönstret beläget mot baren där det var hallaballo. Jag såg framför mig hur jag inte sov en endaste blund på grund av Smögen-festare. Toaletterna (2 st) låg i ena ändan av korridoren. Längst bort från vår synvinkel betraktat. Där fanns även en dusch. Skojade de med oss? Det fanns 20 rum!!! Nä, det fanns ett duschrum till. I källaren. Gemensamt så som man duschade när man gick i skolan. Jag gick på inspektionsrunda - duschrummet var totalt överbelamrat av ryggsäckar, kläder och det var dyngsurt på golvet. Själv stod jag med svetten rinnande nerför ryggen och hade sett fram emot en organiserad dusch på hotellrummet.  

Vi fick ett totalbryt. Vi är för gammal för att duscha som man gjorde i skolan. Jag vill vara själv när jag duschar. Jag vill kunna gå på toa utan att någon rycker konstant i dörren. Jag vill gå på en egen toalett - inte en jag delar med 19 andra rum. Jag har en lindrig form av toalettfobi som jag inte tänker göra något åt eftersom jag i mitt normala liv inte behöver göra det. Jag vill inte ha sovrum mot en bar där det finns två spapooler med en möhippa i. Jag vill inte bo så nära att jag hör när grannen pruttar i sömnen eller fyllesnarkar.

Vi åkte hem. Det kostade oss 1000 spänn (fick rabatt med 450 kr efter att ha prutat bort frukost och kostnad för extrasäng) men det var det värt. Jag vill aldrig mera se Smögen. 

I Varberg stannade vi för att äta pizza. Jag och Darlingen blev kassa i kistan (har varit mer eller mindre dåliga hela dagen). Sedan blev vi ovänner om huruvida det gick att bada eller inte vid en festplats full av fulla människor. Anlände till Malmö strax efter midnatt. Där hittade vi en omkullvält cyklist och cykel vid vägkanten. Fick rejält med adrenalinpåslag innan vi kunde konstatera att han var oblodig och vid liv. Han såg misstänkt onykter och vinglig ut när han sent omsider kom upp på cykeln igen. 

Home sweet home.

 

Lille skutt

27 juli 2008 17:58

Å nej!

Var ni ens överens om att åka hem? Om det hade varit vi hade vi antagligen råkat i gräl om det och surat hela vägen hem...;)

Men säkert skönt att vara hemma.

http://www.lilleskutt.wordpress.com

 

pipeline

27 juli 2008 18:33

Som tur var så var vi fullkomligt överens om att Smögen inte var något tillhåll för oss. Och på det hela taget hade vi en ganska trevlig hemfärd - Varberg i solnedgång är fantastiskt vackert och kan rekommenderas :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...