I tisdags var vi på stor familjefest när äldsta dottern i familjen Rosen fyllde år. Det blev en livlig kväll - antalet barn ökar livligheter och gör släktträffarna något mer dynamiska. Vi gled omkring i uterum, runt poolen och studsmattan, på gräsmattan. Man pratade lite där man hittade någon att prata med. Själv tvingades jag upp i en studsmatta av två tonårstjejer som gjorde sitt bästa för att hoppa i otakt med mig. Jag låg mest ner och fick knipa med benen eftersom hopp och skratt inte är förenligt med överfylld blåsa. Nu, sedan jag fyllde 41, ser jag på alla kroppsliga tillkortakommande som ålderskrämpor. För 10 år sedan var samma sak möjligt en pittoreskt inslag i vardagen som man kunde skoja om.

Igår var det Bakken-dag på initiativ av Farmor, Faster och Liten Kusin. Mitt intresse var inledningsvis svalt eftersom jag blir trött på fokuset på Kusin. Farmor, Faster och Kusin lever i symbios och allt handlar om Kusins välbefinnande. Bonusens största värde för dem är att han dyrkas av Kusin som idol och lekfarbror. Inte i egenskap av egen liten person. Det är sorgligt att se. Ibland tröttnar vi och väljer att umgås med människor där Bonusen har ett eget värde. Det brukar resulterar i spetsiga kommentarer.  Som när vi skulle åka till Göteborg. Vi gjorde ett försök att locka med Farmor till Göteborg för att Bonusen och hon skulle få egen tid tillsammans. Hon valde att barnvakta Kusin istället. Och ge oss beska kommentarer om att hon aldrig får träffa sitt stora barnbarn.

Kusin dyrkar som sagt marken Bonusen går på. Och Farmor och Faster talar om det ungefär 10 000 gånger varje gång de ses. Jag ser att Bonusen blir lite matt - det är förpliktigande att bli ikon i så unga år. Ingen frågar vad Bonusen vill och tycker är roligt. Han är bara en manick som ska roa, underhålla och passa en virvelvind till Kusin.

Hur som helst kuppade vi med Hjortfamiljen till Bakken. Deras barn är i Bonusens ålder och de leker väldigt bra tillsammans. Jag blev mycket glad över sällskapet eftersom jag blir alldeles matt efter några timmar med Farmor, Faster och Kusin och det ständiga fokuset på en 4-åring. Tack vare Hjortfamiljen kunde vi sitta på restaurang och äta lunch istället för att äta churros, glass och godis framför Kaffekoppsåkande barn. Det blev helt enkelt en ganska avslappnad tillställning där barnen fick sitt lystmäte på karusellåkande utan att vi vuxna behövde bli illamående.

Enda smolket i bägaren var att Bonusen än en gång blev överkörd av de vuxna. Till och med Darlingen missade signalerna. Bonusen ville åka hem i Hjortfamiljens bil. Han är aldrig illojal på Kusin inför Faster och Farmor. Det vågar han inte eftersom de ständigt överöser honom med information om hur Kusin älskar honom och ser honom som sin bror. Han är alldeles för snäll och rädd för att göra alla besvikna. Känner man honom så ser man emellertid på honom vad han vill. Jag såg att Bonusen inte ville åka med Kusin men överlät till Darlingen att bestämma. Darlingen velade och tog inte ställning. Men det gjorde Faster och Farmor. De kommenderade honom att åka hem tillsammans med Kusin. Det slutade med att Bonusen satt mellan Farmor och Kusin och ingen av dem sa ett ord till honom. När han slumrade till väckte Farmor honom med att snarka honom i örat och Kusin slog honom med ett plastsvärd. Man kan ju undra varför det var så viktigt att Bonusen och Kusin andades samma luft på bekostnad av Bonusen.

Jag känner mig feg. Jag kan se vad Bonusen vill. Men jag gör inget. Förra gången jag hävdade Bonusens rätt var på julmiddag hemma hos oss. Kusin vägra sitta på anvisad plats. Jag och Darlingen beslöt oss att framhärda eftersom det var vårt hem vi befann oss i. Det slutade i en totalt havererad middag. Kusin låg och surade i soffan och vägrade komma till matbordet förrän alla hade flyttat på sig så hon fick sitta på den plats hon valt. Vi uthärdade i 35 minuter sedan gav vi upp eftersom Bonusen blev mer och mer stressad. Det var nämligen han som gjort bordsplaceringen och han led alla helvetes kval över att ha gjort Kusin besviken. Farmor och Faster höll låg profil. Varnade för att det skulle gå åt pipan. Såklart gick det åt pipan när de vuxna redan gett efter. Dessutom är det de som uppfostrat Kusin till den hon är. Som sanktionerar att det går att sura sig till allt man vill ha. Jag var så arg på de vuxna att jag knappt kunde vara trevlig resten av middagen. 

Sedan dess har jag valt att hålla låg profil. Jag väljer mina strider eftersom jag är relativt ny i familjen. Darlingen har för länge sedan valt att stå utanför men jag har svårt för det när Bonusen blir drabbad. Som t ex när vi får beska kommentarer om att de inte får träffa Bonusen. Då kan jag inte låta bli att säga att det beror på hur man väljer att prioritera. Sedan kommer en harang av helt befängda anledningar och jag tappar lusten att argumentera eftersom det ofelbart kommer sluta med att jag blir förbannad. 

Hur som helst har jag börjat foga mig efter rådande omständigheter. På julmiddagen insåg jag att det har ett pris att kräva att familjens regler ska gälla även besökare och deras barn. Oavsett storlek. Och Kusin insåg att man kan hävda sin rätt in absurdum för de vuxna ger upp efter ett tag. Det stör mig. ´

Jag tror att Kusin kommer att bli ett svårhanterat barn.  

 

mamman

8 augusti 2008 09:53

Vilken tur bonusen har som har en sådan förstålig bonusmamma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...