Bonusen var 7 år när jag lärde känna honom. Han bor hos sin mamma jättelångt borta. En mamma som ständigt finns i kulisserna och styr över vår vardag. Han bor hos oss var 3:e helg och på lov/semestrar. Jag har aldrig telefonkontakt med honom utöver när han bor hos oss (han har knappt tid att prata med sin pappa i telefon så jag har inga större förhoppningar om att han ska hinna med mig också...).

Mitt framtida adoptivbarn kommer också vara född av andra föräldrar i ett annat land. Biologiska föräldrar som inte kan ta hand om sitt barn som inte har inblick i våra liv eller sitter på våra axlar och övervakar hur vi beter oss med deras barn. H*n kommer vara 0-2 år (kanske äldre om vi ändrar medgivandet). H*n kommer bo hos oss alltid. 

Två vitt skilda relationer.

Ändå envisas jag med att jämföra.

Och plåga mig med outtalade krav på outsinlig kärlek. 

Om man inte kan få biologiska barn och ska adoptera - måste man älska alla barn? Ingår det i rollen som adoptivförälder att ha förmågan att känna stor och kravlös kärlek för alla jordens barn? Känner alla andra adoptivföräldrar det utom jag?! 

Måste man älska bonusbarn som sitt eget barn? Om man inte gör det - är det tecken på att man inte kan älska sitt adoptivbarn också? Får man älska bonusbarn och adoptivbarn olika mycket? Och hur ska jag se på fenomenet syskonbarn? Får man känna mer för dem än för bonusbarn? 

Gaaaaah! Jag blir tokig!

 

CC

24 augusti 2008 08:55

Jag har just hittat till dig och vill bara snabbt ropa ett NEJ: du måste inte älska alla barn! Vi är på gång att adoptera och gör det helt av egoistiska skäl. Vi vill ha VÅRT barn; vårt fantastiska, ljuvliga, egna barn. Som vi kommer att älska som vårt biobarn.
Men nej, det finns många barn jag blir toktrött på. Fastän de är barn till nära vänner eller släktingar. Såna man tycker att man borde älska. Men det borde man inte!

Ditt bonusbarn har du på intet sätt valt, och det räcker att du är en bra extra vuxen. Du är inte mamman och måste inte leva upp till bilden av den Goda Modern!
Var rädd om dig och lycka till!

 

pipeline

24 augusti 2008 10:08

Tack för stödet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...