Jag är tillbaka i mitt eget jag. Men det krävdes två helger i total stillhet. Först en helg utan Darlingen då han jobbade. Sedan en helg tillsammans med Darlingen.

I lördags en hel dag i pyjamas, bokläsning, OS-tittande och regn från öppen himmel. Den planerade finmiddagen (pilgrimsmusslor med blomkålspuré och fisksoppa) valdes bort till förmån för våfflor. Rondörorsak 1. 

Söndagen inleddes med en repris på lördagen. Tills jag fick tråkigt. Tråkigt är jättebra för det innebär att man är utvilad. Så jag ringde mamma och aviserade att vi tänkte komma och laga fisksoppa till dem. Det var lite snopet eftersom vi avvisades pga spisinstallation hos Lillebror. 

Istället blev det stor utflyktsrunda med små inköp på Söderslätt. Som grand finale hamnade vi på Hedmans Krog i Klagstorp och åt en gourmetsöndagmiddag. Smörstekta kantareller till förrätt och majskyckling till huvudrätt. Jag kunde slickat tallriken så gott det var. Rondörorsak 2. 

Efter middagen drabbades jag av familjelängtan och dirigerade oss till Lillebror där köket byts ut. Och där mina föräldrar befann sig. Vi stannade inte så länge eftersom de var så arbetssamma och vi var mest i vägen. 

Efter rondörorsak 1 och 2 drabbades jag av ruelse och föreslog promenad hemmavid. Det gick sådär. Efter en inledande sväng orsakade solen svetterier. Vi gick hem för att byta kläder och fortskaffningsmedel. Cykling fick det bli. Det gick inte heller så bra eftersom Darlingens bakhjul svajade. Hem igen. Nytt fortskaffningsmedel... bilen. Till golfbanan.

Det är sant. Jag har varit där. Trots min aversion mot golf. Orsaken är ett uppblåst ego. I den gångna veckan vann jag nämligen en puttningstävling i Västervik och lyckades dessutom både slå raka och hårda bollar. Nu älskar jag Darlingen lite extra mycket eftersom han belönade mitt initiativ med att säga att jag har bollkänsla.  

Efter golferiet for vi hem och lagade den förbenade fisksoppan. Det slutade i en smärre vinorgie. Rondörorsak 3. Men det var en härlig avslutning på en härlig helg. Behagligt vinrusiga, levande ljus och lågmält samtal. 

Nu har helgen fått en efterverkan. Just när allt är sådär skönt och lugnt så börjar jag oroa mig för att aldrig få sådana här helger när vi väl fått Battingen. Ja, det var väl för bra för att vara sant....