Igår drabbades jag av ett stressbryt.

Precis innan jag gick hem ringde en kollega som är co-driver i det stressrelaterade problemet. Vi orerade ett tag och jag fick en konstig klump i halsen. Precis som om den tänkte börja gråta.

Sedan gick jag och köpte cigg. Trots att jag slutat.

När jag kom hem pratade jag högljutt och forcerat om problemet i 30 minuter. Manisk. Till min stora förskräckelse växte klumpen i halsen och det blev blött i ögonen. Darlingen sa inte så mycket men lyssnade, hummade och nickade. 

Tills sist lyckades jag återetablera kontakten med hjärncellerna, hejdade min verbala framfart i ungefär en inandning och sa i normal ton:

"Har du förstått NÅGOT av det jag säger? Eller är jag helt obegriplig?"

Då resten han sig upp, pussade min nästipp och sa:

"Nä, men det gör inget. Huvudsaken var ju att du fick prata av dig"

Fast han blev nog ändå lite dränerad av min uppvisning. Han gick nämligen ut i trädgården och en massa stenar från den ena sidan till den andra. En timme senare kom han in igen. Genomsvettig uppmanade han mig att känna på hans tröja. Det ville inte jag. Men jag gjorde det ändå. Som en kärleksgest.

Kärlek är fint. Man ger och man tar. 

 

mamman

27 augusti 2008 16:25

Så rätt han hadde.

Tänk så läkande en kram och puss kan vara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...