Igårkväll mailade jag BFA om några frågor. Idag kl 8.24 fick jag svar. Ett långt och utförligt svar. Jag måste säga att jag är IMPONERAD!

Jag fick tydliga svar på de ställda frågorna och vi har så smått börjat fundera på logistiken kring ändringarna.

Det första som måste ske är att vi välsignar vårt äktenskap. Sedan måste vi kontakta Familjerätten för att ändra några meningar om vår syn på religion, ändra medgivandeålder och ev. lägga till syskonmedgivande. Lite pyssel med nödvändigt pyssel om vi ska kunna hoppas på familj.

Just nu är syskonmedgivandet det jag funderar mest på. Orkar vi? Har vi råd? Har vi plats? Jag vill vara säker på att syskontanken är välgrundad och inte bara taktisk. När jag låter tanken snabbt flasha förbi är första tanken: "det klarar vi inte". Men när jag ägnar tanken lite fördjupning så ser jag fördelarna. På något sätt känns det ok att låta Gud (eller ödet om man så vill) avgöra om vi blir flerbarnsföräldrar på en gång. Dessutom är det min fasta övertygelse att adopterade barn behöver syskon. Särskilt som vi kommer att vara s k äldre föräldrar.

Jag tänker fortfarande på Landet. Men samtidigt måste vi försöka maximera våra chanser. OM vi får adoptera ett barn från Taiwan så ligger Landet kvar. Och vi får därmed en liten frist och kan - om vi vill och vårt första barn är ett ensambarn - ansöka om medgivande för ett syskon. Då kommer vi ha ett könummer som heter duga :-). Enligt riktlinjerna kan undantag från 42 års gränsen göras om det gäller medgivande för syskon. Fast jag vet inte hur mycket äldre man kan vara. Nåja... det kanske aldrig blir aktuellt om vi ansöker om syskonmedgivande redan nu...

En sak som är säker är att jag kommer fortsätta att följa Landets kölista...