När jag ändå hade ångan uppe ringde jag också till vår församling.

Att välsigna ett äktenskap verkar vara en mycket flexibel historia. Man kan välja något som liknar den kyrkliga vigseln fast utan ja:et. Men man kan också välja andaktsrummet eller någon helt annanstans. Vi kan ha gäster och vi kan vara själva.

Det var bara att ringa när vi hade bestämt oss.

Det enda smolket i bägaren var mina egna känslor. En liten filur på min högra axel säger "jasååå... nu passar det visst!". Hoppas inte prästen dömer oss lika hårt utan är mer förlåtande i sin inställning.

Jag har egentligen inget emot kyrklig vigsel förutom att jag tycker att det blir lite pompöst. Jag har en smärre låsning när det gäller stora begivenheter såsom konfirmation, dop, vigslar, studentfester, jämna födelsedagar... ALLA födelsedagar.

Men jag är i alla fall lättad över att denna biten gick hyfsat smärtfritt. Jag ska bara brotta ner filuren.

Idag ringde jag Familjerättsbyrån för att sondera terrängen om ändrat medgivande och lite mindre ändringar som måste göras i hemutredningen. Vår familjerättssekreterare är tjänstledig hela 2009. Eller har slutat. Det var lite oklart vad som gällde.

Efter diverse omringningar hamnade jag till sist hos en person som fördelar adoptionsärenden. Hon tog våra uppgifter och skulle be någon ringa upp.

Känns sådär. Helt enkelt inte alls bra. Hoppas känslan kommer på skam.

Det är nog tur att vi är ute i god tid....