Idag var det shopping som gällde. Vi bestämde oss för att traska från hotellet och ner till stan. Förbi alla märkesbutikerna. Jag tröttnade snabbt. Det tror jag vi alla gjorde. Jag vill hellre sitta och glo på folk än glutta på kläder.

Men vi hann rusa uppför spanska trappan. Rusa är rätt ord. På eftermiddagen beklagade sig mamma över att vi inte stannade och tittade. Och hon hade rätt. Det var lite dumt. Men jag var inte så värst imponerad och Darlingen hävdade att han var jagad uppför trappan av ett gäng romerska attackduvor. Han har duvfobi.

Desto längre stund ägnade vi åt Fontana di Trevi. Vi slängde mynt över axlarna för att komma tillbaka till Rom (sägnen), fotograferade och begapade fontänen. Det var ett fantastiskt ställe. Synd att varenda gnutta plats i Rom är besatt av turister. Man skulle vilja vara ensam med sevärdheterna en kort stund. Jag tycker faktiskt att vi borde ha föresträde eftersom vi praktiskt taget är släkt med Anita Ekberg. Hon är ju svenska. Vi är svenskar. Vore det inte för hennes yppighet och wet t-shirt hade Fontana di Trevi säkert fört en mer bleknande tillvaro. Eller inte...

Kvällens middag avnjöts återigen på L'isola della Pizza. Denna gången var vi mer påpassliga och lyckades hindra anstormningen av de åtta antipasti-tallrikarna (nya sorter). Vi var allihopa ganska mätta och dästa efter att ha levt på pasta och pizza de sista dagarna. Alla utom mamma gjorde en kraftansträngning och lyckades få ner sista pizzan. Desto bättre gick det med rödvinet. Till och med mamma som var sänkt av sin förkylning blev upplivad av vinet och kunde njuta av kvällen.