Just nu pågår en förändringsprocess hos mig och Darlingen. Det är adoptionen som är i fokus. Anledningen är att väntetiderna hos BFA har uppdaterats. Och väntetiderna har ökat. Igen.

Vi har inte så många länder att välja mellan. Ett av dem vi kan skicka till när vi varit gifta i 2 år är Taiwan. Förutsatt att vår borgerliga vigsel inte ställer till det och att vi får snyggat till några ordval i vårt medgivande. Det kanske faller redan här och måste såklart undersökas. Återstår att fundera även om ålder, syskon och SN. Eller en kombination.  

Vi har medgivande ej fyllt två år. Vi har köat hos BFA i exakt 19 månader idag. Väntetiden för Taiwan är 18-24 mån för vårt medgivandetyp. För medgivande över 4 år eller syskon är väntetiderna kortare. Vi räknar inte med att väntetiden kommer minska, snarare öka, tills vårt äktenskap kvalar in på Taiwans regler. För att ytterligare komplicera bilden kommer vi att ha 15 månader på oss att få barnbesked innan Darlingen fyller 45 år och därmed inte längre uppfyller Taiwans krav. Nuvarande väntetid på barnbesked är 12-18 månader. Phew.

Så hur gör man?!

Vår möjlighet är att vi kan få skicka handlingar så snart det bara går. Det kräver en del logistik och beslut. Just nu diskuterar vi följande varianter

• Öka medgivandet till drygt 4 år för att slippa oroa oss för väntetider.

• Syskonmedgivande ej fyllt 2 år/ej fyllt 5 år eller barn ej fyllt drygt 4 år för att slippa oroa oss för väntetider OCH låta de högre makterna avgöra om vi får syskon eller ensambarn.  

• Behålla nuvarande medgivandeålder och hoppas på det bästa (risk för att väntetiderna ökar ytterligare tills vår tvåårsdag så att vi inte kan skicka handlingar förrän till sommaren. Därmed minskar utrymmet för barnbesked. Ju äldre Darlingen blir desto kortare tid finns tillgängligt för att vänta på barnbesked)

• Något av ovanstående och om det blir ensambarn så har vi kvar vår möjlighet att adoptera syskon i framtiden. I alla fall som riktlinjerna ser ut just idag.

Besluten är förenade med inre konflikter hos oss båda. Jag vill ha så litet barn som möjligt eftersom jag vill uppleva så mycket som möjligt av småbarnsåren. Kanske är det en slags "kompensation" för det barn jag aldrig kan föda själv, dvs. uppleva småbarnsåren. Jag är dessutom positiv till att adoptera syskon eller att adoptera två gånger (det förutsätter förstås att vi får adoptera en första gång...). Darlingen kan tänka sig att höja vår medgivandeålder några år för att maximera våra chanser. Han är negativ till SN och att adoptera syskon eller flera gånger.  

Vi måste reda ut hur mycket vi mycket vi kan knuffa på våra "bortre" gränser och förutfattade meningar om familjebildning i syfte att få möjlighet att bilda familj. Vi befinner oss i ett läge där nästa beslut kan bli vinna eller försvinna eftersom vi inte har så lång tid på oss. För snävt satta gränser kan sätta stopp för våra familjebildningsplaner och för vida gränser kan ge oss vatten över huvudet. Vi måste ju mäkta med våra egna beslut. 

Jag tror att vi kom en bit på vägen igår. Jag har utmanat min föreställning om ålder. Darlingen sin föreställning om syskon. En plan har börjat formas. Men innan dess måste vi ta ett allvarligt samtal med BFA om våra taktiska och stratetiska beslut. Och sedan måste vi kontakta hemutredningstanten.

Fasiken vad det är krångligt att bli föräldrar genom adoption.